Recension: Hysteria

Kvinnans sexualitet har genom tiderna hamnat i skymundan. Många gånger har den till och med förnekats. I bioaktuella Hysteria gör den unge läkaren Mortimer entré i en elegant mottagning dit ”hysteriska” kvinnor från överklassen flockas för att få hjälp.

Till en början är Mortimer fascinerad av "åkomman". Efter ett tag blir han uttråkad av det monotona arbetet som i princip innebär att tillfredsställa kvinnor. Han inser också att han övergett sina ideal om att i egenskap av läkare hjälpa dem som verkligen behöver hans kunskaper. Med tiden förändras vardagen för Mortimer. Arbetslöshet, nya insikter kring kvinnlig njutning, slumpen och en stor portion nyfikenhet får honom att tillsammans med sin excentriske och stormrike vän Edmund uppfinna en maskin som gör det möjligt för kvinnor att tillfredsställa sig själva.

Filmen Hysteria är lättsam och på tok för enkel för att väcka åtminstone mitt intresse. Skådespeleriet är det inget större fel på även om det inte lämnar något avtryck. Ska någon nämnas är det skådespelerskan Maggie Gyllenhaal som är filmens enda krydda. Men det handlar mer om svartpeppar än curry för någon sensation är det inte tal om. Kanske beror det på att historien inte berör eller så beror det helt enkelt på att varken hennes eller de andra skådespelarnas insatser inte är särskilt minnesvärda.


Trots stor potential har man valt den enkla vägen. I stället för att lyfta kvinnans situation och förhållandet till kvinnlig sexualitet, visas en komisk berättelse om hur de två männen kommer fram till sin uppfinning. Filmen skulle bli mer engagerande om den fokuserade mindre på det märkliga i att några läkare utför sexuella tjänster åt överklassens kvinnor och mer på orsakerna till varför man var rädd för kvinnlig sexualitet och njutning. Med andra ord rekommenderas inte filmen för den som vill ha en intressant historia. Men vill du bli underhållen i all enkelhet så kan denna film kanske ändå vara något.