Recension: In Flames – Sounds Of A Playground Fading

Albumet öppnar med titellåten, Sounds Of A Playground Fading, vilken troligen även är albumets starkaste låt. Ett intro som kan liknas vid Evil In A Closet (Soundtrack To Your Escape) för att sedan gå över till ett lite tyngre riff som påminner om Cloud Connected (Reroute To Remain). Refrängerna på albumet bygger väldigt mycket på Anders Fridéns sång som under åren har utvecklats från mer klassisk Death Metal-growl till att bli en viktig del i bandets mer melodiska och lättsmälta sound. Bandets första singel från albumet, kallad Deliver Us, är ett väldigt bra exempel på just detta då refrängen nästan helt bygger kring sången.

Att gitarristen Jesper Strömblad hoppade av innan bandet gick in i studion märker man inte direkt något av gällande gitarrspelet, däremot har In Flames vågat ta ut svängarna lite mer än på tidigare album. På låten A New Dawn kan vi exempelvis åtnjuta ett stråkparti som faktiskt smälter in väldigt bra och tillför en hel del känsla. Det används även mer synth än tidigare vilket kan höras bland annat på Fear Is The Weakness som är helt underbar. Darker Times utnyttjar också synthen på ett bra sätt och får soundet att stundtals påminna om vapenbröderna Dark Tranquillity, även dessa från Göteborg.

Rent kvalitetsmässigt skulle jag nog säga att Sounds Of A Playground Fading ligger nära A Sense Of Purpose, fast ett överlag något mer lättsmält sound med lite nya element. Gillar man detta tidigare album så faller nog även detta i smaken. Trots dessa nyare element känns skivan dock ganska ljummen. Vissa av låtarna är lite väl poppiga och bygger till för stor del kring melodierna i sången. Många låtar känns dessutom väldigt lika då de bygger på samma recept, ibland märker man inte att det har kommit en ny låt. De guldkorn som finns på skivan väger dock upp vilket resulterar i ett medelbetyg.


Lyssna extra på:
Sounds Of A Playground Fading, Fear Is The Weakness, A New Dawn.

Slösa ej tid på:
The Attic och Jester's Door – två jämbördigt meninglösa och mestadels instrumentala låtar som inte tillför någonting.
Liberation – Introt och huvudriffet som ligger i bakgrunden är (mer eller mindre) saxat från 36 Crazyfist's låt Slit Wrist Theory. Refrängen känns dessutom väldigt mycket som en power-rockballad á la Kelly Clarkson.