Recension: Mitt klimatkatastrofala liv

Försök att föreställa dig det här: en naturkatastrof drar in över hela Sverige. Regeringen annonserar ut att något måste göras, det finns inte tillräckligt med energiresurser för att leva som vi alltid har gjort. En ransonering av koldioxid börjar gälla.

Det här innebär att du får 200 poäng på ett kort varje månad, där all din energianvändning registreras. Det kan handla om hur mycket vatten du gör dig av med, kläder och mat du köper, et cetera. Samtidigt ska du försöka leva ett normalt tonårsliv med kärleksbekymmer, pinsamma föräldrar, skola och allt som hör till. Det här blir sextonåriga Laura Browns verklighet år 2015, när Storbritannien som första land i världen inför koldioxidsransonering. Vi får ta del av år 2015 genom hennes dagbok, en datorskriven historia med inslag av utklipp och teckningar.

Vädret är åt helvete, bildligt talat. De enda som kan leva som förr är de som har råd med att köpa extra koldioxidpoäng. Den ena katastrofen avslöser den andra. Laura hade kunnat vara en jobbig huvudperson att följa, men hon agerar väldigt rationellt och förlorar nästan aldrig greppet, huruvida det är verklighetstroget eller inte, får vi ta en annan gång.

Trots att "Mitt klimatkatastrofala liv" inte är en bok som jag i vanliga fall skulla plocka upp, läser jag ut den efter ungefär tre dagar. Jag vill veta vad som händer med Laura och kärleken, med Lauras pappa som verkar ha fått ett slag i huvudet och med Lauras storasyster som i början ignorerar restriktionerna helt och som såklart övertrasserar sina poäng. Det är en snabbläst roman och slutfasen mynnar, trots allt, ut i ett förlösande crescendo som ger mer frågor än svar – hur ska landet och livet kunna återhämta sig? Istället för en framtid där zombies har tagit över världen ger Saci Lloyd en framtid inom räckhåll och som liknar vår.

Jag hoppas att även bok nummer 2 i serien "Carbon Diaries" (kan översättas "Koldioxid-dagböckerna"), också kommer ut på svenska. För trots en utnött dagboksgenre måste jag medge att Lloyd nästan aldrig släcker spänningen.