RECENSION PC – StarCraft II: Wings of Liberty

En varm känsla av nostalgi infinner sig och sena nätter i dåligt belysta tonårsrum framför blinkande datorskärmar gör sig påminda. Men jag känner även en viss rädsla. Spelar jag verkligen ett nytt spel eller är det samma rymdschack som vi spelade i tonårsrummen, fast med uppdaterad grafik?

Att göra en uppföljare till Starcraft, ett spel som ansågs vara perfekt redan när det släpptes, kan inte vara lätt. Att spelet dessutom råkade bli en nationalsport och det största inom E-sport gör inte saken enklare. Ändå antog Blizzard utmaningen att göra en uppföljare till världens största realtidsstrategi. Många blev oroliga. En oro som enligt mig var helt befogad. Kommer Blizzard förstöra den finkänsliga balansen mellan de olika fraktionerna, tänkte de gamla rävarna. Är Starcraft II värt att benämnas som en uppföljare trots bristen på större förändringar, tänkte andra.

Blizzards ambition med Starcraft II har dock aldrig varit att för evigt förändra hur vi ser på realtidsstrategin, utan bara att föra serien in i det nya decenniet. Ett Starcraft 1.5 om man så vill. Den som förväntade sig ett jättekliv framåt och radikala förändringar i spelmekaniken kommer därför bli besviken. Detta betyder dock inte att Blizzard har legat på latsidan under utvecklingen av spelet, tvärt om: Starcraft II är smått revolutionerande för genren, främst tack vare den moderna berättartekniken.



Handlingen tar vid fyra år efter händelserna i Brood Wars. Vi får följa Jim Raynor och hans besättning. Raynor är numera en whiskeydrickande, laglös ledare över en rebellstyrka som har ambitionen att göra livet surt för den korrupta kejsaren Arcturus Mengsk och samtidigt passa på att störta hans totalitära regim som förtrycker mänskligheten. Dessa planer kan dock inte genomföras helt ostört på grund av den terror som Zerg-hotet sprider, för att inte nämna Sarah Kerrigans comeback som the Queen of Blades – ledare över Zergarmén. Det blir ditt uppdrag att följa Jim Raynor och hans soldater i den Sci-fi opera som är Wings of Liberty.

Kampanjläget består av över 26 uppdrag och varar i cirka 20 timmar, alla är en fröjd att spela. Teamet bakom spelet måste ha tänkt tills blod sprutade ur öronen med tanke på att alla uppdrag är kreativa, unika, stimulerande och framför allt sinnessjukt underhållande. Istället för att på varje bana monotont behöva samla resurser för att sedan bygga upp en armé som ska förgöra motståndaren, kommer spelaren inför varje uppdrag delta i unika scenarion som alla kräver olika strategier och tillvägagångssätt. I det ena uppdraget spelar du som ensam karaktär som smyger runt och sprider död bland Zergs för att senare kapa tåg med värdefull last eller bemanna en dödlig protos-laserborr(!).

Spelaren tillåts en viss mån av valfrihet när det kommer till vilken ordning man vill utföra uppdragen, något som jag uppskattade väldigt mycket. I de situationer då en bana föreföll vara väldigt svår kunde jag lämna den tills senare.


Man känner aldrig att det blir tråkigt med de trupper man har till sitt förfogande eftersom det introduceras nya enheter inför varje uppdrag. Du kommer även få kontrollera ett flertal enheter som inte finns tillgängliga i multiplayerläget vilket öppnar nya strategiska möjligheter som är exklusiva för kampanjläget. Och med risk för att låta som en Tv-shopförsäljare: det tar inte slut där! En av de större nyheterna i kampanjläget är nämligen möjligheten att hitta Protoss samt Zerg-teknologi under uppdrag, vilka gör att du kan uppgradera dina egna trupper. Dessa uppgraderingar kommer vara avgörande för de strategiska möjligheterna, då du alltid kommer få välja mellan två olika uppgraderingar, och den ena utesluter den andra. Ska du välja ett lastskepp som rymmer 30 marines eller robotpantrar som gör slarvsylta av infanterienheter? Eller kanske en Refinery som samlar gas automatiskt? Möjligheterna är många.

Som jag nämnde i texten om mina första intryck av Starcraft II så är en av de mest intressanta aspekterna med spelet dess rollspelsfusion. Du kan klicka dig fram längs Jim Raynors skepp där du kan tala med resten av besättningen för att veta vad de har på hjärtat. Mass Effect-vibbarna är oundvikliga och trots att dialogen inte håller samma toppklass så ger den handlingen och karaktärerna ett större djup. En annan rollspelsflört är de tuffa moraliska valen man kan ställas inför när meningsskiljaktigheter uppstår mellan två olika karaktärer. Ditt val är drastiskt avgörande för hur det kommande uppdrag ska se ut.



Det är med andra ord ett riktigt matigt kampanjläge som kommer sysselsätta dig i många timmar. Starcraft blev dock aldrig en av spelvärldens kolosser på grund av sin kampanj, utan på grund av ett perfekt balanserat mulitplayerläge. Denna balans har Blizzard hanterat med en kirurgisk finkänslighet och således framstår det till en början som om ingenting har hänt på multiplayerfrontern under dessa tolv åren. Så är självklart inte fallet. De nya enheter som lagts till omöjliggör gamla strategier och banar väg för nya. Terran Reapers som kan hoppa upp och ner för avsatser försvårar utnyttjandet av trånga, höga passager samtidigt som möjligheten att mobilisera Zergs som är grävda under marken öppnar nya möjligheten för överraskningsattacker.

Att beskylla Starcraft II för att innehålla för få nyheter är att klandra Blizzard för att vara genier. De skapade en perfekt formell för tolv år sedan och det finns ingen anledning till att överge den – men det betyder inte att man har låtit bli att göra mindre omstruktureringar vars effekter är uppenbara för vana spelare.


Just vana spelare har varit en stor skräck för de som haft planer på att prova lyckan i multiplayerläget trots att man spelat andra lir än Starcraft de senaste tolv åren. Blizzard är väl medvetna om detta och har därför gjort sitt bästa för att kunna integrera nya spelare. Resultatet är riktigt lyckat tack vare ett riktigt genomtänkt rankingsystem men även för nyheten ’’Challenges’’ där du lär dig enhetshantering och vilka enheter som är effektivast mot särskilda trupper. Rankingsystemet består av olika ligor. Vilken liga du hamnar ni avgörs av dina fem första onlinematcher. Ditt resultat, som inte bara avgörs av om du vann eller förlorade utan snarare av sifferanalyser och statistik in i minsta detalj, avgör vilken liga du hamnar i. Personligen tillhör jag den tidigare nämnda skaran av människor som faktiskt har spelat andra spel än Starcraft sedan 98, men trots detta hamnade jag i en liga som erbjöd ett rättvist motstånd. Även funktionen som låter dig titta på matchrepriser eller bara en tidslinje som visar vid vilka tidpunkter respektive spelare byggde sina enheter, bidrar starkt till att förbättra dina färdigheter.

Starcraft II: Wings of Liberty är ett fulländat strategispel. Här finns ett kampanjläge på 20+ timmar som lär underhålla alla som känner sig det minsta tilltalade av genren och vi har ett välavvägt och balanserat multiplayerläge som erbjuder alla ett rättvist motstånd snabbt. Lägg till en rejäl dos achievements och du har något att sysselsätta dig med de närmsta erorna. Dock bör du varnas, om du inte insåg poängen med föregångaren kommer du troligtvis inte uppskatta Starcraft II. För oss andra är det julafton i ett bra tag framöver.

Texten är skriven av Aldo Sartori och kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.