Recension: Quantum of Solace

Biljakt. *Smatter smatter*

Ny världsdel. Exotisk strand. M suckar.

Båtjakt. *Ratatatatatata*

Ny världsdel. Snö i bergen. M skakar på huvudet.

Flygjakt *Pang pang*

Ja, du förstår …

Sedan Daniel Craig klev ner i smokingen har jag följt allt Bond-ståhej med största intresse och jag håller Casino Royale som den absolut bästa Bondfilmen. Det jag gillar med den nya Bond är att han nu har blivit lite slitet film noir-aktig. Han lider av sömnlöshet och sveper drinkar som Robinson-Robban under krogturnén, och för mig hade de gärna fått ta den där känslan av en riktigt ärrad individ ännu längre.

Till skillnad från andra Bond-filmer är Quantum of Solace inte fristående utan tar vid där Casino Royale slutade. Filmens inledande scen är en biljakt där Bonds forellblänkande Aston Martin blir träffad av fler kulor än som avlossades under Normandieinvasionen. Och den här scenen sammanfattar verkligen hela filmen: Bond blir jagad till fots, Bond blir jagad i båt, Bond blir jagad i flyg; och samtidigt putar han med munnen precis som folk gör när de tror att de ska bli bra på bild.

I vanliga fall gillar jag inte såna här högoktaniga actionfilmer och jag var väl en av de få som inte fick ökad salivproduktion när Jason Bourne tillbringade tre filmer med att flyga igenom fönsterrutor. (Det är förmodligen inte ett sammanträffande att Quantum of Solace har samma stuntregissör som Bourne-filmerna.) Här är dock actionscenerna riktigt råa och trovärdiga, och klippningen är härligt epilepsiframkallande.



Ändå blir det lite för mycket upprepning och filmen saknar den dynamiska spänning som exempelvis fanns i Casino Royales underbara pokerscen. Den förlitar sig istället på den Rambo 4-lika ”Ska han överleva nu när det kommer femtio pers med automatkarbin?”-dramaturgin och han avlivar fula fiskar på löpande band. Man måste även vara ganska insatt i Bond-universumet för att hålla reda på alla karaktärer, ”Vem var det där han sköt nu igen?”.

Allt som allt är det en ganska intressant, om än rörig, Bondrulle. Men som sagt, till nästa gång - låt Bond vara Bond och låt Bourne vara Bourne.