Recension: Röyksopp – Junior

Kanske inte bokstavligt talat. Men faktum är att Torbjørn Brundtland och Svein Berge tagit hjälp av hela tre svenska vokalister på Junior. Robyn, Lykke Li och Karin Dreijer Andersson förgyller med sina vackra stämmor totalt fyra av albumets elva spår. Och samtliga av dessa låtar hör till skivans absolut bästa.

I stort sett är hela Junior faktiskt en extremt smakrik munsbit. Tempot och dansvänligheten har skruvats upp ett snäpp från de föregående skivorna, Melody A.M och The Understanding. ”Fjordloungen” är utbytt till förmån för ”syttende mai-party” och det är nästan så att jag själv plockar fram den norska flaggan och börjar vifta glatt.

Nya skivan bjuder på party, party!

Karin Dreijer Andersson, som för tillfället är aktuell med en soloplatta under Fever Ray, gör ett nytt gästspel med sin väsenlika röst och lyckas i This Must Be It replikera samma briljans som uppnåddes i What Else Is There. Men det är hennes andra bidrag, Tricky, Tricky, med sina suggestiva The Knife-vibbar som är skivans bästa spår enligt mig (lustigt nog var det den jag tyckte minst om från början, men efter ett par lyssningar så vände det plötsligt).

Andra riktigt rökiga svampar är You Don’t Have A Clue, The Girl And The Robot, Miss It So Much och Silver Cruiser, som är överlägset vassast av de båda instrumentala låtarna.

Det är egentligen svårt att hitta något att direkt anmärka på. Junior är på många sätt Bruntlands och Berges mest enhetliga album hittills, men ändå känns det som att något väsentligt saknas. Det hade krävts en Eple eller en So Easy för att jag skulle dela ut full pott.

Men med tanke på hur mycket skit norrmän annars får utstå från svenskt håll så är de säkerligen helnöjda med fyran.