Recension: The Stranger Inside

Erica Bain (Foster) lever sitt drömliv i New Yorks hjärta. Hon har sin egen radioshow, en fin lägenhet och en fästman hon älskar. Men som om total lycka är något som bara erbjuds tillfälligt och måste utjämnas, händer en kväll det som ska komma att paralysera henne av sorg och smärta. Starta en kedjereaktion av hat och ilska.

Under en kvällspromenad med hunden attackeras det förälskade paret oprovocerat av tre män och misshandlas svårt. Ericas fästman David, spelad av Naveen Andrews (”Lost”), avlider till följd av sina skador. För överlevande Erica innebär det en värld i spillror. När hon inte får gehör hos polisen beslutar hon sig för att på egen hand ge sig ut på stans gator och söka upp sin fästmans mördare. Det blir en våldsam historia om hämnd och rättvisa; om en kvinna som förvandlas från framgångsrik livsnjutare till en tillsynes hämningslös mördare.

Inte oväntat gör Foster en suverän gestaltning av den hämndlystna och känslomässigt sargade Erica. Även Terrence Howard (”Hustle & Flow”) i rollen som polisen Sean Mercer övertygar, medan resten av karaktärerna är rätt så platta och intetsägande. De känns mest som en utfyllnad samtidigt som det är tydligt att det är Ericas psykologiska resa som är i fokus.



Utöver ett proffsigt skådespel är också kameratekniken lekfull och bildvinklarna spänningsfyllda, utan att kännas överdådiga. Från en story som låter rätt så larvig och osannolik på pappret har producenten Neil Jordan faktiskt lyckats skapa två genomgående underhållande timmar och bortsett från några petitesser (som att ex-flickvännen till en av gärningsmännen av en händelse har hela misshandeln inspelad på mobilen) känns helheten i alla fall hyfsat trovärdig och äkta.

Varför filmen inför sverigepremiären bytt namn till ”The Stranger Inside” från den amerikanska originaltiteln ”The Brave One” förblir emellertid en gåta. Men tillsammans illustrerar de två titlarna rätt bra filmens karaktär: hur vrede och känslan av yttersta orättvisa kan vända den mest harmoniska människa till oigenkännlighet. Få henne att handla fritt från rädsla.



Filmen har vissa likheter med svenska, bioaktuella ”Leo” av Josef Fares, som även den har oprovocerat gatuvåld och vanmäktigt hämndbegär som genomgående tema, om än i något mindre skala. New Yorks mörka gränder har ju en tendens att kännas något mer skrämmande och råare än Stockholms förortsbetong, så att säga ...

Slutbetyget för den psykologiska thrillern "The Stranger Inside" blir tillslut klart över godkänt, och jag skulle bli förvånad om någon skulle sitta uttråkad framför bioduken. Filmen har premiär den 21 december och är tillåten från 15 år.