Recension: Travis – Ode to J. Smith

Det är mycket ”vi prövar ett nytt sound” bland brittiska poprockband för tillfället. Coldplay gav sig ju in på lite nya spår på fantastiska Viva la Vida och Keane har ju som bekant också gjort en liten svängom som jag är övertygad om också kommer att vara lyckad. Travis däremot lyckas tyvärr inte fullt ut med sin. På Ode To J. Smith knyter skottarna på sätt och vis ihop säcken som de en gång började fylla med Good Feeling för 11 år sedan. Därefter följde fyra lite lugnare, och enligt min smak betydligt bättre, skivor med fantastiska låtar som Sing, Why Does It Always Rain On Me, Side och Closer för att bara nämna några.

Men nu är det som sagt tillbaka på ruta ett – och jag gillar det inte. Visst, spår som Last Words, Quite Free och Friends är bra, Before You Were Young till och med riktigt bra, men de väger inte på långa vägar upp det bottennapp som resten av plattan tyvärr är.

När de 37 minuterarna som skivan pågår är över har jag glömt mer än hälften av låtarna. Och nej, jag skojar faktiskt inte. Trettiosju minuter är allt Travis bjuder på. Fast det var väl kanske lika bra ändå …

Texten kommer från Pakten.se - med texter om musik, film, böcker, prylar, spel, tv och video.