Recension: Virtua Tennis 2009

Virtua Tennis 2009 följer den sentida tennismallen där man börjar på botten och arbetar sig mot toppen. Eller ja, helt botten är det inte. Du börjar på amatörtouren och får tidigt tillgång till en rad minispel och turneringar. Vinster höjer dig i rankingen och du får tillgång till mer spännande aktiviteter. Inte mycket nytt under solen där utan Virtua Tennis 2009 ligger nära sina föregångare när det kommer till innehållet. Även speltekniskt är det mesta sig likt. Det är sn...

Virtua Tennis 2009 följer den sentida tennismallen där man börjar på botten och arbetar sig mot toppen. Eller ja, helt botten är det inte. Du börjar på amatörtouren och får tidigt tillgång till en rad minispel och turneringar. Vinster höjer dig i rankingen och du får tillgång till mer spännande aktiviteter. Inte mycket nytt under solen där utan Virtua Tennis 2009 ligger nära sina föregångare när det kommer till innehållet.



Även speltekniskt är det mesta sig likt. Det är snarare arkadtennis framför Top Spins hårda simulation, men kontrollen är knivskarpt och missade bollar kan enbart skyllas på din egen insats. Precis som det ska vara i ett tennisspel med andra ord. Och visst är Virtua Tennis 2009 ett mycket bra sådant. Det är innehållsrikt, välgjort och mycket underhållande. Men samtidigt är det på många sätt signifikant på hur tennisgenren idag står och stampar.

Av alla sportgenrer är tennisspelen den genre som tidigast närmade sig perfektion. Redan det första Virtua Tennis till Dreamcast höll enorm klass och skulle utan problem fungera även idag. Och det är onödigt att omarbeta någonting som redan fungerar. Därför lägger man istället energin på andra spelinslag, ibland handlar det om att man bygger upp spelarens kvalifikationer, ibland handlar det mest bara om att möta starkare och starkare motstånd. Inget av alternativen är egentligen föredömligt. Titlar där man jobbar mycket med upplevning av karaktärerna faller ofta på att det stundtals inte spelar någon roll hur bra man är på tennisspel, att vinna över höglevlade karaktärer kan likväl bli omöjligt. Alternativet är, som i Virtua Tennis 2009, att man klättrar fram mot starkare motstånd allt eftersom. Och det är egentligen att föredra. Problemet blir dock att det inledningsvis kan vara väldigt lätt. Att motståndarna inte alls gör något motstånd och att det kan dröja en hel hög turneringar innan man ens förlorar en boll. Och det är inte heller så roligt. Frågan är dock vad man ska göra för att nå innehållsperfektion. På det har varken jag eller utvecklarna rätt svar.



Virtua Tennis 2009 är emellertid fortfarande ett bra spel, men absolut inte värt att byta upp sig till om man äger något annat Virtua Tennis till 360 eller Playstation 3. Nyheterna är få, affischnamn och aktuella licenser så där relevant inom tennis, så det fungerar utmärkt att köra på daterade versioner. Har man emellertid inte någon sådan är Virtua Tennis 2009 ett bra köp. För trots allt bör alla tv-spelare av rang äga åtminstone ett tennisspel.

+ PLUS
Kontrollen är knivskarp och innehållet stort.

- MINUS
Inledningsvis för lätt, få nyheter.

Betyg: 7 av 10
Man ska inte laga saker som är hela, Virtua Tennis 2009 är återigen ett starkt tennisspel värt namnet.

Texten är skriven av Sofia Hård från Gameplayer.se.