Skrivkrampen är på många sätt lik en gubbfis. Ingen tycker om den, den kommer ljudlöst och som från ingenstans och kvarlevorna håller kvar sig hur länge som helst. Oftast kommer den precis när man inte har tid att ha den heller, typ vid större inlämningsuppgifter eller viktiga uppsatsskrivningar. Ofrivillig, irriterande och utmattande. En sjukdom. Ja, så kan man nog sammanfatta skrivkrampen. Låt mig ge dig botemedlet. Säg ”aaa” så kommer Doktor Marielle med din medicin!
Problem #1: Jag avskyr att skriva och får ångest bara av att tänka på att jag måste dra igång, så jag skjuter upp det för varje dag.
Lösning: Riv upp mobilen och planera in olika tillfällen i kalendern då du ska skriva. Gör upp flera poster med gott om tid så du vet att du hinner klart. På detta sätt minskar du ångesten och tar kontroll över situationen.
Problem #2: När jag väl bestämt mig för vad jag ska skriva om så händer det inte så mycket mer. Huvudet och skärmen är precis lika tomma. Vart gömmer sig orden?
Lösning: Redan när du bestämde dig för vilket ämne du ville skriva om så började faktiskt din hjärna att skapa texten. Ord, bilder och idéer började gro sig större i ditt huvud – om än omedvetet. Skriv ner ALLT du kan komma att tänka på. Det gör inget om det blir mycket och osammanhängande. Det finns en delete-knapp på tangentbordet.
- Använd dig också av brainstorming. Rita den där irriterande mindmapen lärare smetat i ditt ansikte under hela din skolgång. Den fungerar faktiskt. På riktigt.
- Diskutera med någon. Mamma, en kompis, en trångsynt liten UM:are.
Någon bara.
- Skriv ner det lilla du vet om uppgiften: ”Jag ska skriva ett blogginlägg om soltorkade tomater i en ny sorts olivolja. Min enda tanke är att jag vill ta upp hur jag uppskattar den nya smaken. Den är verkligen skitgod. Konsistensen är mer trögflytande …” Kolla. Redan igång!
Problem #3: Jag har kommit igång med mitt skrivande, men upptäcker på en gång hur jäkla dåligt det blir. Då tappar jag modet och går in på UM istället.
Lösning: Alla människor skriver dåligt i början. Jan Guillou. Alex Schulman. JK Rowling. Och låt det bli dåligt. Skriv, bara skriv. Korrigera i efterhand istället då.
Försök avstå från att bedöma ditt första utkast. Det är okej att du skriver total smörja, för fatta vilken förbättring det blir på din text senare. 0-100 på 2 sekunder.
Problem #4: När jag knåpat ihop halva min text känns allt plötsligt meningslöst. Jag går därifrån och gör mitt bästa för att glömma allt.
Lösning: Stanna upp och tänk efter. Varför skriver du den här texten? För vem skriver du? Vilka läsare riktar du dig till?
- Skapa egna instruktioner i en punktlista. Vad vill du ha med? Hur lång ska den vara? Vad är viktigast i texten?
Problem #5: Jag fastnar mitt i mitt skrivande när jag kommer till en mening eller stycke som jag inte kan formulera.
Lösning: Hoppa över den delen så länge. Är det ett ord du fastnat på så skriv något annat random ord i versaler där, så du lätt ser det och kan gå tillbaka och korrigera när det kanske lossnat. Är det ett helt stycke som inte fungerar att skriva? Hoppa över det för tillfället. Skriv på ett annat och gå tillbaka om en stund.
Funkar det inte alls? Fundera om du ens behöver det där stycket eller om det kanske går att stryka helt och hållet.
Problem #6: Mina texter blir så förvirrande. Ibland fattar jag inte ens själv vad jag menar.
Lösning: Att en text blir förvirrande kan ha många rötter.
- Innehåller texten massor med meningar som inte hör till sammanhanget? Stryk dem!
- Presenteras styckena i en totalt ologisk form? Omstrukturera! Se till att texten får en schysst inledning, relevant brödtext och ett skönt avslut.
- Saknas det övergångar mellan de olika styckena? Bind ihop! Använd dig av ord så som ”Precis som jag nämnde tidigare” eller kort och gott, stjäl ord från det tidigare stycket.
- Hänger inte läsaren med i sammanhanget för att det helt enkelt saknas upplysningar? Komplettera!
Problem #7: Det jag skriver är dödstråkigt. En faktabok från 1847 om mulåsnor är mer spännande än mina texter. Ibland när jag är klar orkar jag inte ens läsa igenom den själv.
Lösning: Det finns en bra och enkel medicin mot tråkighet. Stryk! Ta bort det som inte är absolut nödvändigt, så tätnar texten. Dessutom präglas ofta tråkiga texter av monotoni. Alla meningar börjar likadant (Till exempel: Jag har ett durkslag. Jag kan sila makaroner med det. Jag tycker det är görläckert grönt. Jag valde det själv på Claes Ohlsson i Sollentuna.) Läs igenom och byt ut hur du påbörjar dina meningar. Använd en synonymordbok (www.synonymer.se) och byt ut ord i texten så att det inte blir repetitivt med samma adjektiv och verb hela tiden. Kort sagt: Variera mera!
Slutligen tänkte jag bara tipsa om en generell grej jag alltid brukar ta till när det låser sig i huvudet. Läs en bra bok vars författare har ett språk som liknar ditt. Själv kan jag riva upp Erlend Loes |i]Volvo Lastvagnar och plötsligt rasar alla spärrar loss. Våga stjäla ord och låt dig inspireras. Låt varje ord du skriver bli till ett äventyr!