Sjösjuk i Grekland

Efter några dagar i den underbara hamnstaden Parga i Grekland bestämde jag och min dåvarande sambo oss för att ta en liten Apollo-arrangerad tur till havs. Båten skulle leda oss runt bland lite sevärdheter och till slut hamna på ön Antipaxos där man enligt utsago skulle kunna köpa ”världens bästa olivolja”.

Jag hade aldrig tidigare känt någon form av sjösjuka, men förutsättningarna var inte de bästa: jag var förkyld, jag hade druckit dagen innan, och jag hade dessutom bara sovit i någon timme. Skepp ohoj.

Redan när båten började glida ut ur hamnen kände jag att något var fel. Huvudet liksom stängdes av från resten av världen och det kändes på något konstigt sätt som att jag inte riktigt kunde styra mig själv. Alla andra passagerare lade sig och solade, stod vid relingen eller köpte något från båtkiosken, medan jag satt och stirrade rakt ut i havet som om jag hade sett en flygande sjöjungfru.

Det började snurra mer och mer för varje våg som kom. Jag började må som man gör efter att ha vaknat upp efter väldigt blöt utekväll och vid minsta lilla gupp ville jag bara lägga mig ner och självdö. Efter några timmars fruktansvärda våndor stannade dock äntligen vid en strand med kristallklart vatten för att bada. Här trodde jag att sjösjukan skulle avta, men herr Satan hade andra planer för mig den dagen.



Vid den här tidpunkten började mitt ansikte bli lika vitt som mammas nytvättade lakan och jag började dra till mig uppmärksamhet bland de andra passagerarna. Några anställda kom även fram och undrade om jag höll på att få hembud. Jag förklarade att jag antagligen hade blivit sjösjuk, varpå de hävdade att det enda som skulle hjälpa var om jag hoppade i vattnet. Hela båten eskalerade sedan ”jump, jump, jump”, och jag fick göra ett elegant svanhopp från relingen. Här började paniken slå in. I mitt förvirrade tillstånd tänkte jag att om jag svimmar i vattnet så kommer jag ju att dö, och om jag spyr i vattnet så dör jag också. Min enda räddning var därför att försöka ta mig in till stranden, och därför började jag i panik försöka ta mig framåt medan jag antagligen såg ut som en skadad hund. Jag kom till slut fram, kravlade mig upp på stranden och kände mig som Tom Hanks i Cast Away.

Där satt jag på stranden, illamående och övergiven, och det blev inte ett dugg bättre. Jag fick därför göra en lika mödosam resa tillbaka till båten innan färden skulle gå mot ett par grottor. Igång med gungandet igen, och nu kändes det värre än någonsin. Eftersom jag inte ville kräkas ute på däck som en full avgångselev från ett studentflak vinglade jag ner mot ett av de oglamourösa båtdassen. Jag minns att jag hann komma in på toaletten. Där blev det svart.



Jag vaknade sedan med ansiktet på toalettringen av att kaptenen stod ovanför mig och tömde en flaska vatten på mig. Genomblöt om kläderna och grönvit i ansiktet leddes jag upp till däck igen där han sade att jag antagligen hade legat där ett bra tag och att vi alldeles strax skulle vara framme.

Så, nej, sjösjuka är verkligen ingenting jag skulle rekommendera - om du nu hade tänkt testa det - och jag ger det temporära sjukdomstillståndet 1 livboj av 5 i betyg.