Sluta var så j*vla vuxlig!
Samhället präglas av en åldersnorm där äldre historiskt sett värderats högre av samhället än yngre. Även om vi har kommit långt med arbetet för ungas rätt finns det avsnitt som är betydligt svårare att bli av med. Ett sådant är vårt språk, som i flera avseenden använder uttryck som framställer yngre och kvaliteter som brukar tillskrivas oss som sämre. Ett exempel är ordet "Barnsligt".
”Barnslig” - Att bete sig (alltför mycket) som ett barn
Det är dags att reclaima och uppdatera det klassiska begreppet ”barnslig”.
Ordet har en historiskt negativ laddning, och används i stor utsträckning för att ogiltigförklara vissa sätt att vara eller åsikter. Tänk om det istället fick stå för det som saknas i den vuxna världen! Egenskaperna hos våra allra yngsta medmänniskor är enligt mig precis den kraft som behövs för att vi ska kunna ändra kurs.
Men vilka egenskaper karaktäriserar våra yngsta? Här följer några försök att beskriva vilka de är och vad vi kan (läs: borde) lära av dem:
Barnet är nyfiket, och vill lära.
Länder skyddar sina gränser med taggtråd och EUs moderna motto verkar vara ”not in my backyard”, trots att vi lever i en allt mer globaliserad tid. Det som inte liknar vårt eller passar in är utmanande, farligt och ska helst hållas på säkert avstånd. En mer barnslig attityd kan öppna upp dörrar till säkerhet för alla, större spridning av information och ökad förståelse för olikheter.
Barnet är kreativt, lekfullt och fullt av fantasi.
Att utmana etablerade normer och rutiner är ett säkert kort för utveckling och framsteg, där barn kan visa vägen. Alla som spenderat ens tio minuter med en pratglad femåring förstår det magiska i en nästintill outtömlig fantasireserv, och det är inte sällan det leder till ordentliga tankeställare. Ett sätt att tänka som enkelt åsidosätter hindrande ramverk eller regler blir till en fantastiskt fri resurs.
Barnet är känsligt och sårbart.
Det moderna vuxna samhället stressar sig sönder och samman; enligt arbetsmiljöverket dör uppåt 200 personer årligen av stressrelaterade sjukdomar bara i Sverige. Samtidigt vill vartannat tv-program och coach att du ska ta dig samman, ”bara" fokusera och trycka undan onödiga känslor. Unga män och kvinnor programmeras att inte uttrycka känslor för att det är synonymt med svaghet i ett system där alla förväntas prestera på topp. Om vi vågar omfamna den sårbara och känslomässiga sidan, prata om hur vi faktiskt mår och tydligare visa känslor utåt blir varningsklockor lättare att fånga upp - och alla kan leva lite mer fridfullt.
Barnet förlåter snabbt.
En återkommande tanke är vad som hade hänt om vi som samhälle hade varit snabbare på att förlåta. Hur många timmar av konflikter hade kunnat läggas på annat? Hur mycket energi går till spillo över situationer som redan hänt och som inte kan ändras hur mycket du än önskar det? Att förlåta släpper dig fri från underbyggd ilska eller frustration, och är enligt motivationsforskningen också det bästa sättet att själv få läka efter sorg eller konflikt.
Barnet sträcker ut sin hand.
För barnet spelar det ingen roll vart du kommer ifrån, hur du ser ut, eller vad du har i din ryggsäck: du är precis som alla andra barn på förskolan. Den utsträckta barnhanden bygger broar, och är ett perspektiv som idag i princip helt saknas i vuxenvärldens allvarligheter. Barn skulle inte starta krig, dumpa avfall i Amazonas, eller stänga dörren för någon i nöd, även om de kunde.
För mig är det tydligt att ordböckerna behöver uppdateras. Åtminstone för att införa ett nytt ord:
”Vuxlig” - Att bete sig (alltför lite) som ett barn
