Men klockan tycktes gå lite snabbare än normalt den dagen.
Det blev bråttom. Mackor skulle bres. Kläder skulle strykas.
Gossen hann inte njuta av den vackra morgonen. Det underbara samspelet mellan det fridfullt svajande trädet och den klarblåa himmel som vakade över världen. Allting gick honom förbi.
Och där stod den, vit och skinande. Tv-bänken som temporärt skulle hindra hans framfart.
Under ett ögonblick av bristande morgonmotorik råkade gossens fot hamna lite längre till höger än vad den normalt skulle göra. Istället för att ostört svinga sig mot ännu ett raskande steg på det nypolerade parkettgolvet tog det stopp. Foten nådde aldrig sin rätta destination.
Som en kraftig åskknall träffade stortån kanten på den skinande vita bänken.
Ord. Vissa väldigt otäcka, andra väldigt svårtolkade, ljöd ur gossens strupe.
Strumpan färgades röd. Röd, som solnedgången på savannen. Röd, som blodet från en blond gosses stortånagel.