Som vilken annan dag…

Vaknar med ett ryck när väckarklockan klickar till och börjar ringa. Ny dag, men ändå samma som igår. Går till duschen. Det varma vattnet får mig att vakna till. Går ut ur badrummet insvept i handduken och startar datorn. Något som liknar musik strömmar ur högtalarna, en mullrande puls får hjärtat att slå lite snabbare, och huvudvärken jag har känns inte lika överväldigande. Sätter på mig kläder och går till köket. Som alla andra dagar.

Frukosten bestående av mörkt bröd med skinka äter jag medan jag läser nyheterna på nätet.
Bröstchock! Naken man daskade kändis i ögat med sin bratwurst. Robinson-Åskar målar sig rosa med gula prickar. Det är samma smörja som alla andra dagar. Läser serierna istället.

Kollar så att böckerna är nedpackade, och att jag har penna och papper. Bussens går om en minut. Tar på mig skor och jacka. Går ned till busshållplatsen, ställer mig långt bort från mannen som alltid bär på en bok och luktar starkt av cigarett. Ser bussen som precis svänger runt hörnet. Hoppar på, visar kortet. Sätter mig i den bakre delen och lyssnar på musik. Tänker på inget speciellt, precis som alla andra dagar.

Tar tunnelbanan till tekniska. Ignorerar alla människor med lappar om erbjudanden. Går med bestämda steg förbi alla människor, går utan att lägga märke till någon. Är trött, spänner käkarna och får mer huvudvärk. Framme vid skolan, går in, sätter mig ned på en bänk. Tio minuter kvar innan föreläsningen börjar. Tar av mig jackan och lägger den i ryggsäcken. Kommer inte att orka med dagen om jag inte gör något. Går in till toaletten. Låser, och tar fram en plastficka ur plånboken. Häller upp en mugg med vatten, och sväljer snabbt en koffeintablett. Det smakar beskt, precis som alla andra dagar.

Lektionen börjar. Huvudvärken är borta, men pulsen är lite högre och jag känner varje andetag jag tar. Läraren står där framme och repeterar allt tre gånger. Jag suckar, och ritar saker i mitt fullständigt oläsliga anteckningsblock. Jag har aldrig varit bra på att rita. Jag bryr mig inte, bara tiden går lite snabbare. Ett papper skickas runt, där man skall markera vilka uppgifter man gjort. Dagens uppgifter gjorde jag för en månad sedan, när vi gått bara ett par veckor. Sätter kryss i alla mina rutor. Jag hade varit hemma i sängen fortfarande om det inte vore för det pappret. Man måste sätta kryss. Precis som alla andra dagar.

Lunch. Köper en smörgås på Seven-eleven. Sitter och äter. Väntar på nästa föreläsning.

Föreläsningen börjar. Läraren säger precis samma sak som förra gången. Han står i en halvtimme och ger tips till nästa veckas labb. Jag suckar; den redovisade jag förra labbtillfället. Grundkurs i datalogi är ingen utmaning, inte när man har tävlat internationellt i programmering. Så jag går bara på föreläsningarna för att sätta kryss på pappret, och se till så att föreläsaren säger rätt. Han är ganska trevlig, han förstår vad jag pratar om. Men oftast går jag efter första timmen efter lunch, precis som alla andra dagar.

Hem. Ställer väskan på golvet. Somnar, och sover till fyra.
Lagar mat. Äter och ser på tv. Åker med bussen till universitetet.
Kollar om jag fått någon post, ett bevis på Goldbachs förmodan. Bläddrar igenom. Första felet finns på tolfte raden. Det är fortfarande bara en förmodan. Trött. Går till herrummet och tar ett piller. Föreläsningen börjar 18.00 precis som alla andra dagar.

Sitter och ritar medan föreläsaren pratar om residy-kalkyler. Spelar lite femirad med grannen.
Suckar. Bläddrar lite i boken. Huvudvärk. Äntligen rast, får tillbaka inlämningsuppgifterna som vi lämnade in förra veckan. Högst resultat i klassen, precis som alla andra dagar men vad spelar det för roll?

Åker hem då det är mörkt ute. Kommer innanför dörren efetr tio. Äter ett äpple, och sitter och surfar lite. Kollar jobbet och svarar på ett par frågor i aritmetik-forumet. Kollar om någon skrivit något till mig på nätet, men det är tomt. Går och lägger mig. Försöker minnas vad jag gjorde förra veckan, men kan inte riktigt. Vad spelar det för roll? Det var precis som alla andra dagar...