Spegelsyndromet

Sköra som glas och förstörda som krossade speglar. Men olyckan blir bara deras egna då ni håller den inne. Visst sw luftar den på internet, gnäller i bloggen, och klagar lite i olika forum. Vrider och vänder. Lyssnar till hur folk klagar och pushar. Men ord kan inte laga er! Ni kan inte laga er själva!

För tänk dig en spegel i tusen bitar utspridda över ett badrumsgolv. Du vet att du inte kan laga den. Även om du mot all förmodan skulle lyckas plocka upp alla bitar, alla små skärvor och sätta dem på plats innanför ramen så skulle det inte hjälpa. Bilden skulle ändå vara lika sprucken och bryta upp bilden i ett spindelnät av trasighet mellan sprickor.

Du kan inte laga spegeln själv. Du behöver hjälp av någon som kan sin sak och vet hur man gör. Du behöver en riktig glasmästare. Det spelar ingen roll hur trasig spegeln är, några få sprickor eller skärvor lika små som brödsmular så är spegeln ändå sprucken och sprickor fixar inte klister.

Jag talar till er nu, dessa små trasiga ungdomar som gömmer sig bakom nicknames på olika sajter över hela nätet. Var inte rädda för att söka hjälp. Var inte rädda för att ta plats och tid av era närmaste. Jag kan lova er att de redan oroar sig mer än du kan tänka dig för de bryr sig. Våga söka hjälp. Även små problem är problem, och problem har en tendens att växa oanat snabbt. Ingen kommer att tycka att du tar deras tid och slösar med dem. Alla blir glada över att kunna hjälpa någon. Så låt någon vara glad över att ha hjälpt dig.