spretande tanke

jag skrev en gång en text, men jag har glömt den
jag skrev den på ett pappersark som jag har förlagt någonstans
jag kan inte komma ihåg var jag lagt det.

kämpar emot ett mörker som flimmar förbi mina ögon.
jag känner det komma krypande mot min kropp, mot mig.
armarna vägrar lyda och tankarna spretar åt alla håll

jag hör musiken, känner tonerna som susar in genom mina öron.
men jag har glömt hur jag ska tolka dem.
jag vet inte vad den vill mig
vad är det jag ska göra, vad är det som förväntas av mig?

skakar lätt på huvudet, bara för att känna hur de kladdiga noterna faller loss och trillar ut igen.
jag känner ingen sorg över det, bara en fruktansvärd rädsla.
rädslan över att jag hör och ser, men inte förstår.

jag kan inte heller komma ihåg vad det är jag ska förstå.
jag kan inte komma ihåg hur musiken lät eller hur tonerna såg ut som var så noggrant utvalda för att passa ihop med varandra.
och jag kan absolut inte komma ihåg var jag lade mitt papper med texten som jag skrev en gång.