Stockholmsnatt

”Spola kröken! Rör inte min kompis! Sverige är fantastiskt! Stoppa sabbet!”

Det var i den sistnämnda kampanjen som filmen Stockholmsnatt ingick. ”Stoppa sabbet” var finansierad av Televerket och gick kort sagt ut på att få folk att sluta sparka på deras telefonkiosker. Och på oskyldiga medborgare.

Regissören Staffan Hildebrand hade några år tidigare bjudit på filmen "G – som i gemenskap", och därför fick just han det ädla uppdraget att med hjälp av en effektiv filmatisering få ordning på kriminaliteten. Staffan, han kunde ju det här med ungdomar.

Huvudrollen gavs till Paulo Roberto – Kungen av kungsan – och resultatet blev ett oförglömligt fyrverkeri av lockiga frisyrer, knivslagsmål och sköna repliker. Filmen visades i Sveriges samtliga högstadieskolor och polismyndigheten gnuggade antagligen händerna och väntade på att brottsstatistikens röda siffror skulle vara ett minne blott.

Men resultatet blev inte riktigt som man hade tänkt. Snarare det omvända.

Alla killar i tonåren, och då menar jag verkligen alla, ville efter filmen vara som Paulo Roberto. Telefonkiosker runt om i Sverige fick uppleva armageddon och tusentals stackars lycktstolparna fick agera sandsäckar för massvis av tuffa grabbar med hävdelsebehov. Och utövade man inte roundkicks i Stockolms tunnelbana så demonstrerade man definitivt hoppsparkar i omklädningsrummet efter gymnastiken.

Svensk filmhistorias mest ironiska tillika tragikomiska händelse var ett faktum.

Filip & Fredrik sammanfattar här nedan filmen perfekt i ett klipp från deras 100 Höjdare.

Njut:




Och blev ni inte mätta på klippet så kommer ett till med några extra scener: