Stress

Skolan har börjat och jag hinner knappt komma innanför skolans dörrar innan någon säger "Skynda dig vi kommer försent till matten!", få upp det där tröga skåpet som visst var ostädat och ut med matteböckerna och sätta sig och räkna i en timme, mjukstart?

Det här var ändå första dagen och det kommer att bli värre, och det enda man kan göra är att skynda sig. Skynda sig för att hinna med att leva, hinna med allt man förväntas hinna med. Det är nytt år och nu ska man börja motionera och läsa böcker, kanske bli vegetarian?

Nytt år med nya möjligheter, nytt år men fortfarande samma förutsättningar. Hur ska jag kunna hinna springa i en timme varje kväll om jag knappt hinner med läxorna?

Jag blir bara äldre och äldre och får mer förväntningar på mig för varje år. Jag vill plocka ur disken ur diskmaskinen när jag kommer hemifrån skolan och jag vill städa mitt rum, men direkt efter skolan gör jag mig något att äta och sätter mig i soffan och somnar.

Jag är alldelles slut, men på helgerna kan jag väl hjälpa till med något iallfall? Helgen går åt till att sova och göra något som man aldrig hinner i veckan. Är det så här jobbigt för alla? Ska man stressa genom livet och bara acceptera det? När jag går förbi den där reklampelaren på vägen till bussen med den smala och sexiga brunetten som gör reklam för underkläder så funderar jag på om det sådär man ska vara. Hennes leende säger "Jag är snygg och har ett underbart liv, min vikt är genomsnittet av friska kvinnor i Sverige" Visst fan, nu ska man tänka på det också och hon är ju så söt att man skulle göra vad som helst för hennes utseende. Det är väl ingen hemlighet hur samhället är idag, men vart fan är vi påväg?