Svensk Direktreklam

Den tredje augusti förra året ringde en man upp mig på min telefon. Han presenterade sig som föreståndare för mitt lokala SDR-distrikt och påminde mig om ett formulär jag fyllt i en herrans massa månader tidigare. Jag hade alltså i ett svagt och mycket fattigt ögonblick anmält mig som intresserad att jobba som reklamutdelare. Fem minuter efter att samtalet påbörjats hade de mig i sitt våld. Detta var mitt första extraknäck i en värld där enbart sommarjobb tidigare existerat. Pengar året runt med andra ord, tänkte jag i min blinda naivitet och jag antar att jag stod där med dollartecken i ögonen, sådär som de har i tecknade serier när de blivit giriga, snåla och jävliga.

Myntar jag uttrycket "60 kilo direktreklam" till dig säger det nog inte särskilt mycket. Men ta en hushållsvåg och väg dagens eventuella reklamskörd. Vad kan den väga tro? Allt mellan 30-300g kanske? Jag säger bara det, 60 kilo.

Två brudar som sålt sina själar för pengar?

Det var den hög med färgglatt papper och fantastiska erbjudanden som mötte mig på farstubron två dagar efter att ovan nämnda samtal avslutats. Tillkom gjorde även en karta över mitt 360 hushåll stora utdelningsområde, en introduktion och diverse smarta tips för att öka smidigheten och standarden under sin "runda". Nu kanske ni tror att det bara var att dela ut buntarna med papper som de var, hej vilt? Då säger jag som Brasse Brännström i 'Fem myror är fler än fyra elefanter': "Det är fel! Fel, fel fel!!!" Först och främst ska reklamen nämligen sorteras. Varenda hushåll ska ju ha en av varje reklamsort och ibland fanns det fyra olika reklamblad, ibland elva. Alla måste ligga hopbuntande när det sedan är dags att dela ut, och detta kunde ibland ta tre timmar, ibland tog det sju. Jobbet medför med andra ord att en stor del av helgen försvinner. Oftast låg de höga buntarna som en stor ångestsvulst på mitt rum hela helgen och sedan var det bara att panikjobba på söndagen. Söndagen är THE day om du jobbar för SDR. Det är utdelningsdagen.

Jag fick erbjudandet att nyttja en cykelkärra för att sådanledes kunna cykla omkring med min reklam. Jag övervägde erbjudandet i omkring tio sekunder sen insåg jag att jag ville ha något häftigare, något mer retro. Vad var då mer rätt än en barnvagn att skjutsa omkring reklamen med?, tänkte jag. Sagt och gjort. I lite mer än ett halvår tjänstgjorde jag för SDR. Det var jag, barnvagnen, reklamen och min mp3-spelare som i regn och rusk, strålande solsken och halvmeter höga snövallar (betänk din boendesituation innan du söker detta arbete, Norrland på vintern är inte idealiskt) plikttroget var delaktiga i konsumtionens skövling. Min första runda minns jag med förskräckelse. På min karta fanns en vägbeskrivning som skulle vara den smidigaste. Den ledde dock till att rundan tog ungefär 4½ timme och då kartan var sju år gammal ledde den både till vägar som bytt namn och till hus som rivits och därför inte fanns. Jag kom hem och grät och beslutade mig för att säga upp mig på stört. Men så småningom hade jag dock lärt mig att bli effektiv och hitta genvägar och kunde klara av uppgiften på omkring två timmar.

Jag gjorde bland annat inte om misstaget jag gjorde vid höghusen jag delade ut till. Under flera veckors tid hade jag sprungit upp och ner i de 15 uppgångarna med fyra våningar i varje och slängt reklam i brevinkasten när en liten tant plötsligt sticker fram huvudet från en ytterdörr och undrar lite försynt om det inte skulle underlätta lite för mig om jag istället lade reklamen i brevlådarna som stod uppradade i gångarna längs husen. Jag undvek även helst klavertrampet att av misstag inte lägga reklam i någon låda, då man följande helg får en åthutning av sin arbetsledare.

Men ska vi komma till saken nu, det viktiga? Pengarna, såklart! Lönen baseras helt och hållet på hur mycket som ska delas ut, vilka slags hushåll som ska ha reklamen, hur stort och svårframkomligt området är, vilka företag som har utskick, et ceter. Enligt hemsidan (http://www.zurr.net) kan lönen variera från 65-300 kronor i veckan. Och trots att jag kan framstå som lätt kritisk tidigare i texten så ska jag vara helt ärlig nu. SDR, den 25:e varje månad älskade jag er. Om ni visste hur jag prisade er förkortning när jag såg plustecknet på kontoutdraget. Vissa månader fanns där en summa på omkring 600-700 kronor, men jag minns den där fredagen när jag lyckats pricka in fem söndagar på en månad och lyckats tjäna ihop hela 1200. Jag var snudd på att utnämna er till diktatorer över Svea rike, så mycket älskade jag er då. Visserligen räknade jag senare ut att min timlön varit 25-40 kronor, men det spelade ingen roll. Då.

Men det var den där helgen i mars när även min tolerans rämnade, min penga-åtrå inte längre spelade någon roll och allt havererade. Så jag bestämde mig

Det här var en av de värsta gångerna. Detta är 106kg direktreklam som tar upp mitt köksbord.

helt enkelt för att säga upp mig. Det var inte som i en actionfilm där man går in till chefen, bokstavligt talat slår näven i bordet och domderar. Jag skickade helt enkelt ett litet mail och sagt och gjort så var jag ute ur leken. I dagens klimathysteri så måste jag ju även ta upp jobbet ur en miljövänlig synpunkt. Fast det är nog dumt att över huvud taget börja, det är nog en text i sig bara det. Att varje vecka distriubera flera ton papper som oftast slängs så fort den utdelats kan väl inte benämnas som miljövänligt direkt. Fast jag är nog inte rätt person att avgöra om det här jobbet är värt att utföra eller inte. Varför? Det här är ett autentiskt samtal mellan mig och min mor:

Jag: Man kanske skulle kolla om man kan sätta lite plant i sommar och tjäna cash?
Mamma: Fast det tar dom ju hit polacker som gör, för sådär 40 kronor i timmen.
Jag: Jo, sant, fast jag skulle å andra sidan lätt sänka mig till 30.

Men om du har ett mål, alltså något du vet att pengarna ska användas till, det kan vara en resa, en dator, en ny höstgarderob eller en dyr flaska champagne att spruta ned dina vänner med - då tror jag att det blir mycket lättare. I sådana fall rekommenderar jag det här extraknäcket. Det blir faktiskt så mycket lättare då. När du står där mitt i piskande blötsnö och har halva rundan kvar med 10kg direktreklam som just ramlat ur sin trunk kan det vara bra att ha något att längta till och som påminner om varför i helvete man tagit detta jobb.