Tänk om…

Det är mycket som skulle vara annorlunda.

Tänk om vi inte hade flyttat de där 65 milen, jag hade varit en helt annan person.

Tänk om jag hade vetat att pappa skulle dö, då skulle jag aldrig ha flyttat, då skulle jag ha fått 3,5 år till med honom. Men hur skulle de åren ha sett ut, inte skulle han då varit den pappa han alltid varit, den pappa som fixade allt. Den pappa som alltid skulle finnas där.

Tänk om vi inte hade flyttat, då hade jag aldrig träffat Daniel, han som blev mitt allt i 3 år. Jag hade inte haft hans underbara familj och faktiskt 3 år, inte fulla, men av kärlek. Men å andra sidan skulle jag inte ha blivit så sårad som jag blev. Jag hade sluppit bli så sårad av den som betydde mest. Jag hade sluppit förlora den jag litade så på.

Tänk om vi inte hade flyttat, då hade jag fortsatt att gå i Tumba, mer resurser på skolan. En bättre utbildning?

Tänk om vi inte hade flyttat, då hade jag aldrig träffat mina underbara kompisar. Mimmi, vi är så olika men ändå går vi ihop så bra.

Tänk om vi inte hade flyttat, då hade det varit jag som hittade pappa. Jag hade kunnat bespara syster den känslan av en kall pappa. Jag hade kunnat bespara henne lite lidande iaf, hon har så mycket att tänka på ändå.

Allt hade varit så annorlunda, men jag kan inte svara på om det hade varit bättre eller sämre. Ett litet ja eller nej på frågan "vill du följa med 65 mil härifrån?" har förändrat mitt liv helt och hållet.

Det är inte bra att fundera så mycket, man ska inte ångra saker man gjort, eller saker man inte gjort. Lev för stunden, gör det du känner för, så länge det inte skadar någon annan så kör på.