The Bourne Ultimatum

Filmen tar vid i Moskva strax innan föregående film, The Bourne Surpremacy, slutade. Jason är i full fart med att fly från den pälsmössebeklädda polisstyrkan i jakt på sin identitet och sitt förflutna. Små minnesbilder om vad som satt honom i denna mindre trevliga situation flashar förbi i hans huvud och allt eftersom filmen fortskrider läggs fler och fler bitar på plats i hans livspussel.

Det står sedan tidigare klart att han jagas av CIA – enheten han tidigare arbetade som lönnmördare för. Den stora frågan om varför återstår fortfarande och spåren leder honom bland annat till Paris, London, Turin, New York, Madrid och den marockanska staden Tanger. Där utspelar sig en rafflande jakt på stadens hustak och nere på dess trånga gator, och Jason Bourne hoppar genom fler glasrutor än vad Jackie Chan någonsin kunnat drömma om.

Var Bourne än dyker upp är CIA honom ständigt i hälarna och ju längre han klarar sig ju mer desperata blir de att se honom begravas i en kista ett antal meter under marken. Helst död. Genom att spåra telefonsamtal, sms, mejl och nyttja övervakningskameror och gps spårar de upp honom vart än han befinner sig. Men likväl lyckas han ständigt slinka dem ur näven på ett eller annat sätt och sakta närmar han sig sanningen om sitt förflutna.



Filmen klockar in på 111 energifyllda minuter men hade med fördel kunnat kortas ned en aning. För trots att det ständigt händer saker på skärmen känns en del scener en aning utdragna och vissa rent utav onödiga eftersom de inte bidrar något till historien. Men ur underhållningssynpunkt håller filmen riktigt hög klass och är den starkaste hittills i filmatiseringen om Jason Bourne, som kan komma att utökas då det finns både en fjärde och en femte bok i serien.

The Bourne Ultimatum är häftig, brutal, spännande, rafflande, snygg, skitig och nagelbitande. Nästan allt man kan önska sig av en actionthriller med andra ord.