The Hidden Cameras är ett band från Kanada. Den mest kända i bandet är Joel Gibb, sångare och låtskrivare. Han är också bög, något som hela tiden genomsyrar texterna. Han kallar också musiken de spelar för "gay church folk music", men går i folkmun oftast under indiepop. Och för att visa vad jag menar med att Joels homosexualitet gemonsyras i texterna kan vi läsa några rader ur hans låttexter:
”Stayed up too late the night before from fingering foreign dirty holes in the dark”
“Happiness has a smell I inhale like a drug done in a darkened hall or I bathroom stall with a friend or a man with a hard-on”
“I found music and he found me
I gave him some tambourine, he gave me a scream
I washed his dirty underwear, he made me toast
Music filled my mug with Vaseline, I gave him a choke”
“I believe in the good of life as I kneel for a taste of man”
Den första av deras låtar som jag hörde var The fear is on från deras tredje skiva Mississauga Goddam. Först trodde jag ärligt att det var en gammal 60-talslåt, det var de vibbarna jag fick. Men efter att ha kollat upp gruppen såg jag att det var en rätt nyskriven låt. Och eftersom jag tyckte om låten så mycket önskade jag mig skivan i julklapp och fick den. Jag kollade upp mer om gruppen och upptäckte att de hade en till skiva tillgänglig att köpa, vilket jag självklart gjorde. Jag fick min syster frälst på kuppen och vi satt och lyssnade tillsammans.