The Simpsons

Som tur var så blev jag positivt överraskad av nya The Simpsons Game nu när det har förvaltat ett flertal timmar av mitt liv. Var det värt det? Definitivt, men jag kan inte påstå att jag är överväldigad. Hela spelet kretsar kring att göra narr av och hylla spelindustrin och mängder av de alster som ploppat ur spelutvecklares hjärnor genom åren. Redan tidigt blir familjen Simpson medvetna om att de är karaktärer i ett spel efter att Bart hittar manualen till spelet och de superkra...

Som tur var så blev jag positivt överraskad av nya The Simpsons Game nu när det har förvaltat ett flertal timmar av mitt liv. Var det värt det? Definitivt, men jag kan inte påstå att jag är överväldigad.

Hela spelet kretsar kring att göra narr av och hylla spelindustrin och mängder av de alster som ploppat ur spelutvecklares hjärnor genom åren. Redan tidigt blir familjen Simpson medvetna om att de är karaktärer i ett spel efter att Bart hittar manualen till spelet och de superkrafter som de alla har. Jag kan inte påstå att handlingen i sig kommer att göra någon glad, men alla parodier, alla roliga dialoger och alla referenser till populärkultur kommer att få dig att göra i byxan om du har vuxit upp med spel och är en anhängare av Simpsons. Halva nöjet är att upptäcka alla banor själv så jag tänker inte avslöja något, men har man inte blundat och haft fingrarna i öronen under de senaste tjugo åren kommer du att känna igen mycket och göra det tillräckligt för att kunna le åt det mesta spelet slänger mot dig.



Spelmässigt är dock The Simpsons Game en röra av bra och dåligt. Samtliga banor är uppbyggda på samma sätt genom hela spelet - två medlemmar ur familjen måste samarbeta i olika miljöer med pussel som är simpla och strider som aldrig är särskilt upphetsande. Det blir en massa knapptryckande á la valfritt beat ’em up, växlat med en och annan superkraft. Ironiskt nog gör spelet narr av alla tråkiga klichéer som spelvärlden plågats av genom åren, men gör inget för att förbättra dem eller utplåna dem utan använder dem ständigt, och då känns det bara som lat speldesign. Det skämtas aldrig heller om det tråkiga letandet efter specialföremål som egentligen är spelets enda behållning efter att man klarat av kampanjen själv eller med en kompis och testat banorna i Time Attack-läget. Det blir extra löjligt när man märker att staden Springfield (som man fritt kan springa runt i mellan banorna) innehåller upp mot 75 föremål per spelbar karaktär och varje bana mellan 4-7 stycken. För att man ska få någon belöning för mödan måste man hitta ett enormt antal vilket är alldeles för många för att orka hålla motivationen uppe.

Det är svårt att sätta ett betyg på The Simpsons Game. Humorn och presentationen lyser väldigt starkt och har allt som en anhängare av serien som jag själv kan behöva. Men jag kan inte skaka av mig känslan av att detta som spel utan licensen och arbetet runt det inte skulle bli mer än ett ganska mediokert spel. Men det visar å andra sidan styrkan i The Simpsons och att humor och ett roligt kooperativt läge kan rädda upp strider som är lika djupa som en sked.

Betyg: 6

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.