Till minne av Heath

Först kunde jag inte riktigt förstå, jag läste det flera gånger. Först rubriken, sedan ingressen och sedan hela texten om hur man funnit starka sömnpiller intill hans kropp. Jag fylldes av sorg, som om jag förlorat en vän och aldrig skulle få se honom igen.

Först kunde jag inte riktigt förstå, jag läste det flera gånger. Först rubriken, sedan ingressen och sedan hela texten om hur man funnit starka sömnpiller intill hans kropp. Jag fylldes av sorg, som om jag förlorat en vän och aldrig skulle få se honom igen.

"Brokeback Mountain"
Första gången jag såg Heath var i high school-komedin ”10 orsaker att hata dig”. Då var han bara en söt pojke med ett skinande charmigt leende. Åren gick och jag såg honom i en rad filmer utan att egentligen tänka på honom. Det var först när ”Brokeback Mountain” kom som jag såg hans storhet. Jag njöt av honom och tänkte tillbaka på ”Monster’s Ball”. Han var skicklig, utan tvivel.

För några månader sedan såg jag ”Lords of Dogtown” och älskade honom igen. Vad hade han som så många andra skådespelare i hans ålder saknar?

Det gick inte att släppa honom, så jag bestämde mig för att fördjupa mig i Heath Ledger-film. Och det finns en gemensam nämnare i alla hans filmer som gör dem så bra: Heath Ledger.

Heath som Bob Dylan i
Heath som Bob Dylan i "I'm not there"
Vilka karaktärer han än gav sig på att gestalta blev det bra. Tack vara sin innerlighet och skådespelarskicklighet gjorde han dem rättvisa, även om inte filmerna nödvändigtvis blev därefter. I ”10 Orsaker Att Hata Dig” är han, trots den kassa filmen, skitbra och känns trovärdig. I ”En riddares historia”, är han verkligen en riddare som befinner sig i en märklig tidsepok och slits mellan stolthet och kärlek. Han knarkar bort sig själv och sin älskade i ”Candy” och lider och kämpar med och mot henne och drogerna. Han har varit Giacomo Casanova, Jacob Grimm, Ned Kelly och till och med självaste Bob Dylan under pseudonym. Han levde sig in i sina karaktärer, blev ett med dem, blev dem.

"Bröderna Grimm"
Så i tid med att jag kom underfund med hans storhet läser jag att han är död, det är svårt att greppa. Mitt i min Heath Ledger-period. Är det ironi från en högre makt, eller bara en i raden av livets alla tillfälligheter? Jag fick i vilket fall som helst anledning att sörja honom och gräma mig över att en så ung talang redan lämnat oss. Vad händer i framtiden? Kommer han att bli ihågkommen, kommer någon gestalta Heath Ledger i en film om hans liv? Behövs det? Jag vet inte, men för mig är han inte död. Han kommer leva vidare genom sina filmer, och till sommaren kommer han tillbaka som The Joker i nya batman-filmen ”The Dark Knight”, hans sista film.

Antagligen kommer The Joker att dö i ”The Dark Knight”, och jag kommer inte kunna låta bli att tänka på Heath Ledger, död, ensam och naken i sin säng. Då kommer jag sitta där i biomörkret och gråta. Gråta och sörja med den enda trösten att hans filmer kommer finnas kvar, för evigt.

"The Dark Knight"