TV Giant

När jag avbryter henne får jag höra att chefen söker mig på sitt kontor några våningar upp och att jag bör bege mig dit direkt. Den stackars kvinnan pratar med en sällsynt oinspirerad röst och visar stolt upp att hon saknar tänder i sin pladdrande mun, något som får hela situationen att kännas direkt olustig. För att avsluta samtalet drar hon upp sin mobiltelefon för att verka betydelsefull men med tanke på att hon håller den mot huvudet som om det vore en hårtrimmer försvinner alla förhoppningar om att hon har någon intelligens överhuvudtaget.

Jag tar hissen upp till chefens våning och blir först förskräckt över min upptäckt. Företaget jag har tagit anställning hos är inget tv-bolag, det är en kloningsanstalt! Någon annan förklaring till att chefens sekreterare och receptionisten jag mötte tidigare är nästan identiska kan jag faktiskt inte hitta. Sekreteraren ger mig en flörtig hälsningsfras med lika mycket känsla som en amputerad fot och jag inser att hon delar samma ensiffriga intelligenskvot som sin klonade medarbetare. Att komma in till chefen är spelets första glädjeämne då han ser ut att vara en skitful digital version av Ned Flanders från Simpsons. När jag skrattat färdigt inleder jag vårt möte på vad jag anser är bästa sätt; jag begär en kraftig löneförhöjning. Chefen reagerar häftigt på mitt krav (med tanke på att det är min första arbetsdag) men erbjuder mig att påbörja en utbyggnad av verksamheten. Efter detta får jag lov att gå ut och påbörja min yrkeskarriär. Ungefär samtidigt inser jag att bakgrundsmusiken som spelas i huset förtjänas att spelas på lägsta volym för att undvika galenskap.

Jag springer tillbaka till hissen, fnissar tyst åt den tandlösa sekreteraren och beger mig till mitt kontor. Tyvärr är mitt kontor lika vedervärdigt som resten av huset och jag får roa mig med att klicka lite på min dator och bläddra i tv-bilagan som ligger på bordet. Att veta vad som går att manipulera i de rum som jag varit i (och kommer att hamna i) är en ren gissningslek och det blir snällt att gå på upptäcktsfärd med muspekaren vart du än ska. Sedan blir det till att rusa ner till arkivet och leta igenom all gammal skåpmat som kan användas i underhållningssyfte och till min tv-tablå. När jag väl ska planera upp de kommande veckornas television inser jag vilket värdelöst system som finns tillgängligt. Det är en ren plåga att organisera upp det hela då spelet erbjuder alldeles för lite information över hur du ska gå tillväga. Efter en lång stund av kämpande ger jag upp och bestämmer mig för att lämna byggnaden genom huvudentrén. Plötsligt flyttas perspektivet till en vy ovan molnen och jag ser bolagets trista byggnad från betryggande avstånd. Tänk dig The Sims på en 90-talsdator utan grafikkort och du kommer ganska nära sanningen. Utanför stryker mystiska personer omkring helt utan skam och det visar sig att dessa kan tänka sig jobba hos ditt företag. De har alla olika färdigheter och egenskaper men är ungefär lika stiliga som en hink med hästspillning. Trots tappra försök gå mina rekryteringar går åt skogen samtidigt som min misslyckade tv-tablå blir ett enda stor fiasko som inte går hem hos tittarna. Ungefär då bestämmer jag mig för att aldrig spela Tv Giant igen.

Betyg: 3

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.