Våga vägra diskriminera din egen lycka

Så varför fortsätter då den lite klädsamma ”jag hatar mig själv, allt och alla”-kulturen att breda ut sig över vårt avlånga land? Vad vill den oss och var kommer den ifrån? Varför känns det plötsligt trendigt och statushöjande att klanka ned på sig själv, vilja ta sitt liv och att ha en stor svart lugg framför ögonen som skyddar mot alla typer av ljusintryck? Varför får man inte längre le in i kameran?

Det finns mycket jag skulle vilja prisa med denna kultur som är en sund reaktion mot 90-talets Britney Spears-uppfostran. Det känns klokt att vi lämnar bakom oss en tidsepok som gick ut på att man skulle vara både oskuldsfull och sexig samtidigt. Vi är trötta på att vara perfekta. Det känns inte längre lika fräscht med solariebränd anorexiakropp , shoppinghysteri, duktiga flickor och påklistrade silikonleenden.

Och visst har vi mycket att vara ledsna över. Varje dag dör cirka 20 000 barn av svält, världen vi lever i styrs av girighet och mänskligheten är på god väg att med gemensamma krafter utrota sig själv. Det är kanske trots allt förståeligt att vi i västvärlden gömmer oss bakom våra emo-luggar, trycker ihop oss i små hörn, bestraffar oss själva med rakblad och skäms. Frågan är bara om det verkligen hjälper.

Jag gillar inte att diskriminera känslor. Alla känslor är lika mycket värda vilket man inte får glömma. Sorg är viktigt, skam är viktigt, även ilska och hat är viktigt. Traditionellt sett klassas dessa som negativa känslor och har länge diskriminerats inte minst inom värdens alla religioner. Men just nu är jag mest orolig för den diskriminering som pågår av de så kallade positiva känslorna. Vad håller egentligen på att hända med kärlek, hopp och tro? Varför verkar det plötsligt vara så svårt att älska sig själv, tro på sig själv och att känna hopp inför framtiden? Jag tror att vi just nu håller på att ersätta påklistrad lycka med påklistrad olycka.

Frågan är bara hur man gör för att uppskatta sin chipspåse samtidigt som man vet att 20 000 barn svälter. Visst blir det svårt att känna ren, skär och oskyldig lycka när det finns så mycket som vi borde ha dåligt samvete för. Men din olycka, ditt dåliga samvete, din självmobbning, och allt vad du håller på med kommer inte rädda en enda unge! Det är bättre med en värld där 20 procent av befolkningen är lyckliga och lever på 80 procent av jordens resurser än en värld där 20 procent av jordens befolkning är olyckliga och lever på 80 procent av jordens resurser.

Faktum är att ren, skär och oskyldig lycka förmodligen skulle göra värden bättre för oss alla, samtidigt som påklistrad lycka eller påklistrad olycka endast leder till en sämre värld för alla, även de svältande barnen. Delvis för att olyckliga människor inte orkar göra något varken för sig själva eller för andra, delvis för att en påklistrat lycklig människa inte har tid med något annat än sin karriär, sitt solarium och sin senaste bantningsdiet. Men framför allt beror det på att olyckliga människor, med eller utan solarium, skapar materialistiska samhällen.



Materialistiska samhällen föds när människor börjar förknippa lycka med materiella ting. Risken är att vi tappar bort egenvärdet i själva lyckan när vi hela tiden måste överträffa varandra, prestera bättre och köpa fler prylar. Tyvärr fungerar världen som så att när Sverige och andra länder överträffar varandra, presterar bättre och konsumerar mer betyder det oftast att övriga länder ligger och krälar någonstans på botten.

Om vi däremot kan finna lycka i oss själva, våra vänner, kärlek, tro och hopp. Om du vågar känna dig lycklig och är stolt över din lycka även fast att du har ett BMI över 25 och är fullt medveten om att barn i andra länder svälter. Då kanske världen så småningom blir bättre. Kanske kommer du inte längre behöva en ny gräsklippare och ett större badrum, kanske kommer vi bygga ett nytt samhälle med nya värderingar där allas sanna lycka prioriteras och där barn inte behöver svälta för att vi ska kunna unna oss nya kläder varje vecka. Kanske kommer vi rent av att få energi över till att hjälpa varandra, vem vet?

Så vad vill jag att du ska göra? Jo, jag vill att du ska ta ansvar för din egen lycka för att på så vis rädda världen. Jag vill att du ska ta din lycka på största allvar och inse att lycka inte bara är målet, det är även vägen.