Vilda men stilla dagar i Mixing Part

”Bader äter bara ägg från hönor som får se berg med snö på.Jaha.Schneeberger-ägg.Okej.Tycker du inte att det låter fint?Jo, det tycker jag väl.Sympatiskt?Absolut. Ska vi ligga med varandra?Inte nu.En annan gång?Ja.” Nina och Bror Telemann är ett medelålders norskt par som nått ett vägskäl i livet. De har varit gifta i många år och har nu tillsammans barnen Heidi, som är ett blivande tennisproffs, Barthold, som är ett presumtivt socialfall och Sabine, som inte är någonti...

”Bader äter bara ägg från hönor som får se berg med snö på.
Jaha.
Schneeberger-ägg.
Okej.
Tycker du inte att det låter fint?
Jo, det tycker jag väl.
Sympatiskt?
Absolut. Ska vi ligga med varandra?
Inte nu.
En annan gång?
Ja.”


Nina och Bror Telemann är ett medelålders norskt par som nått ett vägskäl i livet. De har varit gifta i många år och har nu tillsammans barnen Heidi, som är ett blivande tennisproffs, Barthold, som är ett presumtivt socialfall och Sabine, som inte är någonting än så länge, men som kanske kanske kanske en dag kan komma att uppskatta teater. Med lite tur i alla fall. Nina älskar Tyskland, Bror blott teater. Varandra? Det har nog ingen av dem reflekterat över på ett bra tag. Nu lever de i en vardag där de varken platsar in i varandras tankar, drömmar eller hjärtan.


För den som varken bläddrat i eller hört talas om denna bok är den kortaste men bästa beskrivningen att den är skickligt skriven i endast konversation, förutom enstaka stycken. Oftast talar paret med varandra om teater, medelålders tyska män eller Nigella Lawson, den sensuella bakarinnan från TV. Ibland bollas dock orden med ryska tennismammor eller snygga tårtfantaster inne på Lidl, men i den lilla staden Mixing Part i Tyskland är helt enkelt utbudet av människor smalt. Och till varandra har de egentligen inte så mycket att säga. Nina gillar ju liksom inte teater, och vad finns då kvar att prata om?

Precis som vanligt när den norske författaren Erlend Loe skriver så blir det fantastiskt roligt. Han målar med ord lika mycket som han gör med karaktärers personlighet, vilket har lett till att vi genom åren haft både älgkalvar och sinnesförvirrade 92-åringar, som förvirrat klippt näbbarna av alla sina undulater, som huvudpersoner. Denna bok är inget undantag. Huvudpersonen Brors frenetiska tänkande och uttalande om teater går från att kännas repetitivt till genialiskt. Allt är teater till slut. Även denna bok. Framförallt denna bok. Hela världen är en förbannat stor jätteteater.


Men även om Stilla dagar i Mixing Part kvalificerar in sig under kategorin ”humorböcker” lika solklart som att Sagan om Ringen är en berättelse om ett fingersmycke, så vilar allvaret under ytan. Mellan raderna går det att urskilja ett ångestfyllt allvar som säkerligen återfinns i många vardagssamtal runt om i Sverige. Två människor älskar inte varandra längre. De vet bara inte om det än.

Du som aldrig läst Loe tidigare men uppskattar en redig shot humor i din läsning gör gott i att läsa denna bok. Den är något kortare än hans tidigare verk och stjäl därför inte alltför mycket av din dyrbara tid om det skulle visa sig att du har förbannat dålig smak och inte uppskattar hans författarkonst. Och du redan innan läst och numera älskar denne lille norrman, har alltså ett nytt verk att sätta tänderna i. Och du kommer inte att bli besviken. Sa jag till exempel att boken nämner teater?

4