When the going gets tuff

Ibland undrar jag vad man gjort för att förtjäna vissa saker. Häromdagen kändes som som att jag orkar inte längre, varför kämpa när allt går ner ner ner i 300 km/h ? Ett par dagar senare ryckte jag upp mig, bestämde mig för att gå ner de där äckliga kilona o kämpa vidare. Fick jobb för några dagar sedan så det verkar iaf bli en relativt bra sommar.

[rubrik] Man ska aldrig sluta kämpa, hur hårt livet än är. [/rubrik]

Redan i grundskolan förklarade min skolsyster att det var mitt eget fel att de andra ungarna mobbade mig, hon syftade på att det var ju trots allt inte dem som hade gjort mig överviktig..
Sådana saker hänger kvar länge, idag hade jag nog fnyst henne i huvudet och gått till skolledningen. Men då, när man inte hade något självförtroende, då ville man bara ge upp, vägra engagera sig i livet och dess jobbigheter. Jag är glad att jag engagerade mig.

Idag lever jag med min sambo samt mina två katter i ett litet samhälle. Han studerar, jag jobbar och vi sliter för att få det att gå ihop. Men once in a while så kommer det små ljusglimtar som får en att leva upp och nästan gråta av lycka att man lever, att man vägrade ge upp när det var som mörkrast.

Visst, jag är inte överröst av vänner. Festar inte lika mycket nu som innan. Ser kanske inte helt perfekt ut. Men jag trivs med livet ändå, man vet aldrig vad som händer runt nästa hörn!
Allt man vet är att framtiden är nu, vad som hände då måste man lära sig av men man får inte leva i dåtiden! Valen man gjorde då leder en fram till idag och de kan inte göras ogjort.

Men du kan alltid göra nya val, gå nya vägar, testa livet. Clichén må vara gammal men ''Man lever bara en gång''

Sköt om er.