Seriens handling känns närmast som en blandning mellan Gilmore Girls och Band of Brothers på det sättet att det mellan kryllar av krystade intriger, långa samtal om ingenting och karaktärer man efter någon timme gärna stryper till döds med sina bara händer. Spelmässigt är det inte så mycket bättre heller vilket är ganska tragiskt.
Jürgen och Klinsmanns lek med nyårssmällarna resulterade i att söndagspingisen ställdes in för all framtid.
Den här gången utspelar sig spelet under Operation Market Garden som gick av stapeln i Holland under det gyllene året 1944 vilket betyder att vi inte få någon direkt variation i miljöer jämfört med tidigare delar i serien. Om grön vegetation och väderkvarnar är något som gör dig go i nederländerna så kommer du verkligen att få en riktig omgång i det här spelet. För oss andra ser vi bara hur spelets speltester har hanterats av en förståndshandikappad sjögurka. Grafiken, som på bild ser stekhet ut, är fullproppad med missar – kassa animationer, texturer som tar en evighet att ladda och karaktärer utan övertygande ansiktsuttryck är mer förekommande än könssjukdomar i festivalsverige.
Dina lagkamrater är även de några riktiga stolpskott. De är totalt korkade och ligger på samma intelligensnivå med en av östersjöns många fiskmåsar, något som krossar all uppfattning om att det här spelet skulle vara realistiskt. Vid fler än ett tillfälle skickade jag in mina lagkamrater för att ta hand om den sista lille nassen på slagfältet, något som de hanterade fruktansvärt proffsigt genom att försöka stirra ihjäl stackaren och stoppa kulorna från hans gevär med pannbenet. Alla gick i backen (men de dör självklart inte, det skulle sabba den jätterealistiska handlingen) och jag fick ta hand om denna Jugend badboy på egen hand, något som fick mina soldater att resa sig igen, utan hjälp av sjukvårdare friska som nyfödda gossebarn. Ibland hade de även lite svårt att förstå vilken sida av muren de skulle ta skydd bakom och hoppade fram och tillbaka över den som idioter. Fienden är ungefär lika intelligent och det är minst lika frustrerande.
Att spelets AI ens försöker gömma sig bakom staket mitt under en eldstrid är komiskt på så många sätt.
Men nu har jag pratat alldeles för lite om vad det här är för spel, men de flesta som inte bosatt sig under en sten eller i Umeå lär väl ha lite koll på det. Brothers in Arms: Hell’s Highway är en taktisk förstapersonsskjutare där du kontrollerar dina undersåtar med hjälp av några knapptryckningar. Varje strid utspelas i ett litet instängt område där du ska flankera fienden med hjälp av dina kamrater, något som blir fruktansvärt enformigt efter några strider. Hell’s Highway hamnar i kategorin ”spel som är kul i små omgångar” som bjuder på okej action och trots mitt rantande ovan så är det inget dåligt spel, bara långt ifrån så bra som det hade kunnat bli. Det hela känns ofärdigt och oinspirerat och lutar sig alldeles för mycket på gamla idéer och lyckas inte ens fixa en bra kontroll, något som måste vara det lättaste i förstapersonskjutargenren. Spelets flerspelarläge är inte ens värt att nämna då det är en standardhistoria som inte är i närheten av konkurrenterna, precis som resten av spelet.
+ PLUSKul i små doser, ser okej ut.
- MINUSBuggigt, enformigt, tråkig handling, kass AI.
Betyg: 5 av 10Det som såg ut att bli en vacker tulpan blev till slut en träsko i skrevet.
Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.