Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure

Den lilla gula apliknande varelsen flyger efter vår protagonist när han återvänder till jakten. Det är så gulligt att man fullkomligt smälter framför skärmen. Han, eller hon (tveksamt vilket, ärligt talat), går under namnet Wiki och flyger efter sin kompanjon Zack.

Zack är pirat och skattjägare som del av piratgänget Sea Rabbits. På en av flera skattjakter snubblar Zack, bokstavligt talat, över en skattkista innehållandes det guldpläterade huvudet från den ökända piratkaptenen Barbaros. Barbaros i sin tur har råkat ut för en förbannelse som förvandlat alla hans kroppsdelar till guld och dessutom styckat upp dessa och fördelat dem i en mängd skattkistor spridda över den ö vi nu befinner oss på. I utbyte mot att Zack hittar alla kroppsdelar för att pussla ihop den gamle piratkaptenen erbjuder Barbaros i gengäld sitt mytomspunna skepp.

Och så börjar jakten på skattkistorna i Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure. Varje skattkista befinner sig i ett eget område på ön och uppgiften för dig som spelare är att klura ut en rad pussel i syfte att ta dig fram till skattkistan. Detta gör man genom ett gränssnitt som härstammar från de klassiska peka-och-klicka-äventyren, med den skillnaden att man istället för mus använder sig av Wii-moten. Wii-moten kommer även till användning i de olika pussel som blandar logiska klurigheter med små sekvenser där man utför rörelserna i spelet med hjälp av kontrollen. Som att till exempel dra Wii-moten framåt och bakåt upprepade gånger för att såga ner ett träd, eller skjuta fram den och vrida om för att öppna ett lås med en nyckel.

Även om interaktionen med Wii-kontrollen inte gör något konkret för att förbättra eller försämra själva pusslandet, ger det, precis som i Metroid Prime 3: Corruption, en starkare närvarokänsla mycket tack vare att sättet som Wii-moten används oftast är väldigt intuitivt. Pusslen i sig pendlar från barnsligt lätta till ibland riktigt knepiga men aldrig till den grad att de blir ologiska eller frustrerande svåra. Något som dock hade gett Zack & Wiki ett större djup och mervärde ur pusselsynpunkt hade varit om fler av pusslen var sammanknutna och innehöll fler logiska steg innan man väl hade klarat av dem. Istället är nu flera av pusslen helt lösryckta från varandra och vissa områden känns mer som en godtycklig samling pussel, som dock nästan alltid ruskigt roliga att klura ut, men som inte har någon stark gemensam röd tråd.

Istället för att göra pusslen djupare och kräva ett längre logiskt tankeflöde har man i Zack & Wiki valt att koncentrera utmaningen kring att undvika att dö. Det finns flera faror i alla områden och även om många av dem är väldigt tydliga, och därmed självklara att man ska hålla sig undan, är det stundtals väldigt oklart vad resultatet av en viss händelse kommer att bli. Problemet med detta är att det kräver att spelaren är villig att utforska, prova flera lösningar och våga undersöka varje vrå. Men när man stundtals plötsligt möter sin död, bara för att man gjorde något i fel ordning eller gick in i fel rum, hejdar man sig själv ibland inför att prova en potentiell lösning och kan därmed sitta fast på ett pussel som man faktiskt redan har lösning på men inte vågat undersöka den.



Trots viss frustration och stundtals lösryckta pussel är Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure ett extremt charmigt äventyrsspel som plockar fram många av de kvaliteter som genren nuförtiden sällan får visa upp. Den underbart gulliga och fantastiskt läckra grafiken, tillsammans med härliga karaktärer och mysig handling, gör Zack & Wiki till en riktig fröjd att spela. Pusslen håller överlag mycket hög klass och utvecklas samt varieras på ett sätt som ger spelet ett skönt flöde och en jämn inlärningskurva. För den pusslande äventyraren med smak för ett sockersött yttre är Zack & Wiki ett äventyr som inte får missas.

Betyg: 7
Oerhört charmigt och härligt klurigt pusseläventyr med en extremt vacker yta.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.