många verkar känna att de "måste" älska sina föräldrar, oavsett hur de
behandlats av dem eller vad de anser om deras personligheter. "blod är
tjockare än vatten" osv. hur tänker ni om detta?
jag vet inte ens..
Biker Balkong: ja, mamma
Biker Balkong: ja, pappa
bara mamma/pappa* (någon moderator får gärna ändra)
Nej, dom är respektlösa svin. brukar vara naiv och försöka ha överseende med det ibland. Men varje gång inser jag inom ett par minuter varför jag inte vill vara nära någon av dom.
Biker Balkong: ja, båda två (varför?)50%
Nu gör jag det och jag har nog gjort det hela tiden sedan jag lärde mig innebörden av ordet.
De har väl i princip alltid varit där för mig, tror det är det som gör det, kanske.
Biker Balkong: ja, båda två (varför?)
de har gett mig en fin uppväxt och en bra uppfostran.
de har haft tydliga regler men ändå inte varit för stränga (eller ja, pappa har väl ibland kanske gått lite långt)
man märker att båda bryr sig om mig jättemycket och om min bror också
Fast hur vet man att man älskar någon egentligen. Hur känns det liksom? Att "älska någon" är lika svårt att definiera som att "känna någon". Luddiga jäkla ord.
Nej. Och det måste man inte.
Biker Balkong: ja, båda två (varför?)
helt ok uppfostran
mindre ok uppväxt. dock ej deras fel så ska ej hata
gillar ifs att vara helt ouppforstrad och alltid göra vadjag vill. och det är tack vare hur dåliga föräldrar man harhaft..
älskar min mamma pga bra mamma
älskr inte min pappa pga tagit många dumma beslut/varit frånvarande/fattar inte att jag inte har några skyldigheter att träffa honom om jag inte vill
mamma, ja.
ja, båda.