Min pojkvän talade om för mig i början att han erkänner att han är lite passivt aggressiv utan att jag frågade, något som jag då inte hade koll på exakt var det var.
Jag har bara märkt det manipulerande draget vid ett tillfälle då jag inte ville följa med honom på en resa tidigt och han sade "kanske behöver jag någon som kan följa med mig när som helst, vart som helst" då han var arg. Vet dock inte om det var för att jag velade mycket fram och tillbaka och ordnade med saker men sedan ändrade mig.
Han frågade mig även mig vid ett tillfälle om jag tyckte att ett skratt jag gör lät gulligt, vilket kändes förminskande men det är sant att jag har stulit det ifrån en kompis.
Kan man bara vara lite passivt aggressiv och går det att ha ett förhållande med någon som är passivt aggressiv?
Låter mer som att han har läst the game.
Vad är grejen med dina alternativ btw?!
Rävpojken:
Låter mer som att han har läst the game.
det är en personlighetsstörning
Att bemöta den passiva ilskan; surandet, den iskalla tystnaden eller sarkasmerna, kan vara mycket påfrestande. Personen försäkrar att ”det är ingenting, jag är precis som vanligt” eller ”jag skojade ju bara, jag menade inget illa”. Ett passivt-aggressivt beteende innebär att man är avvisande och håller inne med respons, samtidigt som man förnekar att man är arg. Robert Nay ger rådet att den som utsätts ska visa sina egna känslor, trots att den andre inte gör det. Man ska berätta lugnt om hur man känner det, och framhålla skillnaden mellan personens avsikter och de effekter som beteendet har. Även om den andre inte menar illa, eller ”är precis som vanligt”, känner man sig sårad, ledsen eller avvisad.
Att ”fjäska”, visa ånger och försöka blidka den surande är reaktioner som fungerar för stunden, men som ger ”utdelning” och säkert leder till att beteendet kommer att upprepas. Man ska inte ”tankeläsa” och säga ”du är visst arg”, utan förklara att man inte orkar vara tillsammans med personen medan beteendet pågår.
ceka92:
det är en personlighetsstörning
? Ja det framgår av trådstarten att du tycker så, jag skrev vad jag spontant kände.
Rävpojken:
? Ja det framgår av trådstarten att du tycker så, jag skrev vad jag spontant kände.
okej.
jag undrar om hur man hanterar en passivt aggressiv och om det går.
förstår inte vad problemet är egentligen
ceka92:
okej.
jag undrar om hur man hanterar en passivt aggressiv och om det går.
Du har ju skrivit ett jättebra svar till dig själv ju.
ehd igen:
förstår inte vad problemet är egentligen
att aldrig få bekräftelse och aldrig få ett ärligt svar om något som han inte vill utan bli förväntad att läsa tankar.
Rävpojken:
Du har ju skrivit ett jättebra svar till dig själv ju.
jag vill höra ifrån riktiga människor.
om det där bara är en extrem variant och jag undrar det går att bara vara lite passivt aggressiv och medveten om det och om det går att hantera en sådan person?
ceka92:
jag vill höra ifrån riktiga människor.
om det där bara är en extrem variant och jag undrar det går att bara vara lite passivt aggressiv och medveten om det och om det går att hantera en sådan person?
Alltså, jag köper inte att det är en "åkomma" att vara passivt aggressiv. Det är väl bara ett beteende även om man måste vara rätt störd för att använda det mot någon man ska ha ett förhållande med.
Är väl bara att tänka "oj nu är jag såhär passivt aggressiv igen, det ska jag ju inte vara"
annars tycker ju personen att det är okej att bete sig så.
ceka92:
att aldrig få bekräftelse och aldrig få ett ärligt svar om något som han inte vill utan bli förväntad att läsa tankar.
men vad händer om du frågar honom om det då?
ceka92:
att aldrig få bekräftelse och aldrig få ett ärligt svar om något som han inte vill utan bli förväntad att läsa tankar.
Det är ju en idiot bara, fattar inte varför man ska ge allt och alla diagnoser.
Jag tror absolut att det går. Människor kan vara mer än sina eventuella störningar, men det beror ju förstås mycket på insikt och förmågan att både rannsaka sig själv och respektera sin omgivning. På samma sätt handlar det för den andra parten om att kunna se bortom det sura och att det kanske finns sidor som är värde uppskattning.
Men insikt och ömsesidig vilja är inget för den moderna människan så jag antar att det inte går att leva med en sån.