ceka92:

då borde han också veta att jag inte vill ha honom om han fortsätter. kommer gå runt och älta det du har sagt nu.

Framför det till honom i så fall - så att du kanske slipper gå runt och loopa det bara i ditt eget huvud. Kanske känns bättre så. Men betänk att snubben du är med ju inte alls behöver börja bete sig som den jag var med, eftersom de ju är två helt olika personer.

ceka92:

jag är rädd för män som har sådana tendenser, mest därför. har som bakgrund svårt att lita på män. jag måste höra dem säga att de aldrig skulle skada den de var ihop med ungefär.

Då känns det värt om han förtydligar det till dig så du slipper känna eventuellt obehag. Fast om du känner dig obekväm med att visa dig rädd för honom blir det kanske lite jobbigt att framföra det. Så det är väl en liten knuta där.

ceka92:

jag ska inte hamna i den sitsen, det lovar jag dig och mig sj

Bra. 🙂 Fast om man hamnar i en så illa sits tycker jag inte man ska klandras för det heller, men det är ju värt om man kommer ur den och helst aldrig hamnar där, för sin egen skull.

ceka92:

jag tror jag förstår att svinet som du var med hade en ren och skär personlighetsstörning(behandlas med medicin och terapi).

Oavsett om han skulle varit diagnostiserbar för sitt beteende eller inte betedde han sig helt vidrigt. Om någon som inte har en diagnos beter sig illa fast i lägre grad är det ju också illa. Det han gjorde skulle ju inte varit mindre vidrigt mot mig om det inte skulle finnas diagnoskriterier för det, menar jag alltså - någon är inte värre bara för att de har en diagnos.

Även om det nu i praktiken är så att de som är extremare mer vanligen får en sådan diagnos, men det är en annan sak. Jag menar bara att det är lika dåligt det han gör oavsett huruvida beteendet skulle ha sjukhetsstämpel eller inte.

ceka92:

hur vi trivs ihop.

ceka92:

fy fan vilken äcklig människa, i det fallet hade jag nog exploderat i ett vrål om alla pikar han har sagt och att hans manipulativa sidor är psykiska fel och att han kan liknas vid en kvinnomisshandlare. typ hejdå och påbörja din livslånga väntan på ett förhållande som du kan behålla.

Sannerligen, så skulle jag också gjort i nuläget. Då var jag tyvärr inte i stånd till det. Jag var yngre, mer deprimerad och hade varit i princip suicid under en längre period. Efter det träffade jag honom, lol! Efter just den specifika händelsen övervägde jag förvisso väldigt starkt att dumpa honom, men så blev det inte.

ceka92:

han kan liknas vid en kvinnomisshandlare.

För övrigt var han sannerligen en misshandlare - han misshandlade mig blott psykiskt och inte fysiskt.

ceka92:

är oerhört glad över min genetiska fördel i att vara bisexuell.

är det verkligen genetiskt?

Nachac:

Få människor har den graden av självinsikt. Känner man sig på ett visst sätt har man med största sannolikhet en intern logisk förklaring till varför. Det är inte så enkelt som att bara "komma på sig själv".

Det är faktiskt så enkelt som att "bara "komma på dig själv"".
Har själv varit väldigt passiv aggressiv, mådde ju såklart inte särskilt bra av det själv och det gjorde ju inte min pojkvän heller..
Antar att det handlar om perspektiv och att riktigt analysera sina egna känslor,
började tänka "varför känner jag såhär?" och istället för att komma med kommentarer och dylikt så berättar jag istället exakt vad jag känner och tänker. (för min pojkvän).
Ibland går det mer bra och ibland mindre bra.
Blir riktigt sur på mig själv då de där kommentarerna ibland slinker ur munnen, det är en ful gamal vana

Tillsammans kan man klara allt, bara man vill

Linda9604:

Det är faktiskt så enkelt som att "bara "komma på dig själv"".

Good for you.