Tänker mig mer så här, att det är som folk som är tex riktigt hardcore black metalfans som gillar sin genre så mycket att allt annat är värdelöst, musiker som aldrig har brännt en stavkyrka kan gå och dö ungefär. Att vara nationalist (iaf en som titulerar sig som sådan) är som att vara en värsta sortens genrebög. Mina två cents.
Man skulle också kunna jämföra det med att hålla på ett fotbollslag etc. med anknytning till land, stad etc.
Jag älskar mitt land, Sverige.
det gör mig inte rasist att jag tycker om mitt hem
Nationalismen förutsätter en vit-manlig kropp och en hierarkisk ordning där den vita manliga kroppen placeras överst. Nationen har alltid byggt på en homogenitet och likhet och kroppar som inte är vita-manliga assimileras in i kulturen genom att anpassa sig till vit-manliga normer, och blir mer "medel/objekt" än subjekt: alltså "kännande varelser med makt att forma sina egna liv." alltså subjekt.
Att utmana nationalismen kräver att man också utmanar normer kring maskulinitet, familj och synen på den vita mannen i centrum och istället pratar om hur man ska kunna koda och tolka fler individer utanför detta rum som subjekt. Att vi alltså börjat bygga en mångkultur och ett jämställt samhälle är en del i projektet att utvidga subjekt-begreppet till att inkludera alla människor, och kanske även en dag djur, och se alla som egna individer med egen rätt att forma sina liv.
