Beror väll på, blod och sånt är okej men jag hatar jump scares och sånt. Känner av att en sån kommer och man bara "fan kan inte kolla".

Helt ärligt så har jag typ aldrig sett på en skräckfilm, gjorde det när jag var mindre men då skrattade jag istället men det var väl för jag var så nervös antagligen hahah

Bara om de är psykologiskt otäcka och förlitar sig på atmosfär.

Min favoritfilm i den här genren rent stämningsmässigt är nog faktiskt "The Texas Chainsaw Massacre" från 1974.
Otroligt nog så är den filmen faktiskt inte speciellt våldsam, och det finns överhuvudtaget inga explicita scener på några motorsågsattacker (de fåtal scener som finns är väldigt korta och filmade lite i skymundan);
filmen förlitar sig istället på en gruvlig stämning, och handlar om en galen kannibalistisk familj som ger sig på några ungdomar.
Fantastisk skräckfilm, och ruskigt bra skådespelare.
"Dinner Table"-scenen är ett bra exempel på vilken stämning som jag pratar om, och är antagligen en av historiens mest klassiska filmscener:

jag tror inte att jag har sett på skräckfilm

Jag drömde bästa zombie drömmen i natt, en trailer räcker att se 

Svårt att vara rädd för något om man samlar på 😉

Jag tyckte detta var lite läskigt.. (se slutet) men det är ju komedi, romantisk fantasy. Precis som i en skräckfilm när man blir rädd för ljudeffekter blev jag lite förvånad över blodscenen i denna. Är mer inspirerad av miljöerna och får lust att måla.

Har bara sett halva filmen (för andra gången) och ska se klart den imorgon   

Zsasz:
Svårt att vara rädd för något om man samlar på 😉

Yeay! Tror inte det är min favorithörna dock. Älskar att titta vad andra har i sina hyllor. Jag brukar ha kvar av syrrans så en del saker är inte mitt andra ser i rummet. (Bara för samlingens skull, eller inredningen)

Du saknar mumien  (jag får inte nämna den för en person, varför vet jag inte) 

Det beror på. Våld har jag inga problem med, men jumpscares och andra obehagliga saker har jag svårt för. Har typ sett två skräckfilmer i mitt liv

De blir mest småkomiska då de är så löjliga ^^
Men gillar inte genren.

Nä, aldrig riktigt blivit rädd av skräckfilmer. Alldeles för lätt att distansera sig från dem.
Om något kan dock skräckspel vara läskiga, eftersom man då är mycket mer "inne" i hela upplevelsen då man är tvungen att hålla fokus

Den här scenen var jag rädd för när jag var liten, men väldigt vacker!!! Ergo Proxy.. hehe 

Så känner jag mig nu också, med alla prickar på ryggen som kliar och har panik för mitt linne är för noppigt, har bara ett linne kvar  nej, det har jag inte hittat än.. ett linne borta. 

Älskar skräckisar utom när det är för jävla mycket obefogat våld med i bilden.

Super Macho:
Älskar skräckisar utom när det är för jävla mycket obefogat våld med i bilden.

Jag tycker att alla remakes av "The Texas Chainsaw Massacre" har gett originalversionen ett oförtjänt rykte av att vara "obefogat våldsam".
Remake-versionerna öser jämt på med så mycket våld som möjligt, medan originalversionen från 1974 faktiskt är riktig skräck.
Den versionen har bara typ 2-3 motorsågsscener, och de är alltid väldigt korta och lite i skymundan, och resten av filmen handlar mest om terror och starkt obehag, och dessutom i en extremt realistisk miljö.

Givetvis antyds det våld på olika sätt i olika scener i den filmen - en klassiker är ju när Pam fångas av Leatherface och trycks fast på en krok, men den scenen är lustigt nog inte det minsta blodig, den är bara genuint obekväm och nästan en aning traumatisk.
Sen har vi ju såklart också scenen när Sally sitter fastbunden hos Leatherface och hans kannibalfamilj och får utstå en hel del psykisk tortyr, till exempel när deras halvdöda farfar sitter och suger blod ur hennes finger och liknande.
Sen spelas det nästan aldrig någon "dramatisk musik" heller, utan nästan hela filmen använder sig istället av olika ljud från ett slakteri.
Så jäkla genialt.