Fingerprints:
Jag tror exempelvis inte att alla pallar psykiskt att ta hand om ett gravt handikappat barn. 

nä och då får man ju hoppas att ungen inte råkar ut för något som gör hen handikappad

isola:

nä och då får man ju hoppas att ungen inte råkar ut för något som gör hen handikappad

Ja, allt kan ju hända. Oavsett älskar man ju sitt barn och gör allt för hen! Men det är ju en lite annorlunda situation om något sådant händer när barnet redan existerar. 

isola: En unge med t ex downs lider ju inte så det kan ju tyckas lite elitistiskt, men jag hade väl själv kanske gjort samma sak.

De lider inte fysiskt, men de kan ju bli retade o.s.v. Dessutom så kräver de ju så extremt mycket av sina föräldrar och lever inte lika länge som en person utan downs.

isola: Du tänker att inte vara missbrukare/bruka under graviditeten och äta näringsnyttigt? För annars finns det ju inget att göra.

Aa, kommer själv undvika så många produkter med kemikalier som möjligt
försöka hålla en ekologisk kost osv.

Men syftar också på att försäkra att de närmsta släktingarna inte lider av ärftliga sjukdomar.
önskar det sistnämnda var viktigare än vad det är men nu för tiden, och så länge människor gått på jorden, har majoriteten inte insett hur viktigt det är med genforskning eller åtminstone en titt på eventuella brister hos en själv eller ens partner, som kan tänkas föras över på fostret. 
Vägrar tro att de flesta funktionshinder (& liknande) har ngt att göra med slumpen *determinism*

gammalumare:

Aa, kommer själv undvika så många produkter med kemikalier som möjligt
försöka hålla en ekologisk kost osv.

Men syftar också på att försäkra att de närmsta släktingarna inte lider av ärftliga sjukdomar.
önskar det sistnämnda var viktigare än vad det är men nu för tiden, och så länge människor gått på jorden, har majoriteten inte insett hur viktigt det är med genforskning eller åtminstone en titt på eventuella brister hos en själv eller ens partner, som kan tänkas föras över på fostret. 
Vägrar tro att de flesta funktionshinder (& liknande) har ngt att göra med slumpen *determinism*

Ja, jag hade nog inte skaffat barn om någon nära släkting haft några fysiska eller psykiska sjukdomar. Om jag ens ska skaffa barn.

isola: Behåller, såklart

så jävla jävla svårt 

jobbar faktiskt med en sjuk unge just nu och det är så... gud. jag har lixom tänkt hela tiden "hade man gjort abort? hade man freakat ur? hur länge håller känslan av att man inte vill ha barnet i chockfasen? när hade man accepterat det? klart som fan man ska behålla det!"

med tanke på vad jag (bland annat) i framtiden kan göra för sjuka barn i mitt yrke så känns det så jävla självklart att man behåller barnet. usch sånt är så jobbigt, men jag tror att man älskar sitt barn oavsett när man lärt sig förstå och acceptera situationen.

men en vanlig reaktion hos föräldrar är absolut att bli av med barnet, av rädsla, oro, chock osv. :/

honolulu:

så jävla jävla svårt 

jobbar faktiskt med en sjuk unge just nu och det är så... gud. jag har lixom tänkt hela tiden "hade man gjort abort? hade man freakat ur? hur länge håller känslan av att man inte vill ha barnet i chockfasen? när hade man accepterat det? klart som fan man ska behålla det!"

med tanke på vad jag (bland annat) i framtiden kan göra för sjuka barn i mitt yrke så känns det så jävla självklart att man behåller barnet. usch sånt är så jobbigt, men jag tror att man älskar sitt barn oavsett när man lärt sig förstå och acceptera situationen.

men en vanlig reaktion hos föräldrar är absolut att bli av med barnet, av rädsla, oro, chock osv. :/

Jag tänkte lite samma sak när jag gick som assistent till ett barn med downs för hn var verkligen underbar, men å andra sidan behöver man ju inte ta hand om barnet 24/7 tills hen flyttar till ett hem när man inte är hens förälder så det är ju lätt att säga så.

Lite som folk som inte vet ett skvatt om barn som blir förvånade över att föräldrar inte får tyst på sina barn i offentligheten, liksom jaha okej då säger jag till en övertrött tvååring att det inte är acceptabelt att skrika i affärer så tystnar hen då omedelbart.

isola:

Jag tänkte lite samma sak när jag gick som assistent till ett barn med downs för hn var verkligen underbar, men å andra sidan behöver man ju inte ta hand om barnet 24/7 tills hen flyttar till ett hem när man inte är hens förälder så det är ju lätt att säga så.

jo det är ju såklart annorlunda att vara assistent och man kanske inte helt kan utgå från de känslorna/tankarna man fått från jobbet, man får sätta sig in i föräldrarollen, vilket i princip är omöjligt. det beror väl på var man befinner sig i livet och hur man blir bemött av vården och nära och kära i de första faserna (chock, resentment, ilska och oro etc).

honolulu:

jo det är ju såklart annorlunda att vara assistent och man kanske inte helt kan utgå från de känslorna/tankarna man fått från jobbet, man får sätta sig in i föräldrarollen, vilket i princip är omöjligt. det beror väl på var man befinner sig i livet och hur man blir bemött av vården och nära och kära i de första faserna (chock, resentment, ilska och oro etc).

Mjo så därför är det ju så lätt för utomstående utan barn med grava funktionshinder att ha åsikter om hur folk som väntar funktionshindrade barn bör göra.

isola:

Ja, jag hade nog inte skaffat barn om någon nära släkting haft några fysiska eller psykiska sjukdomar. Om jag ens ska skaffa barn.

Samma här. Bland de enda anledningarna till att jag inte vill ha barn, eftersom jag inte kan vara säker på vad för sjukdomar som kanske går i pappans släkt