Jag blev våldtagen av min mammas sambo under uppväxten. Det pågick under ganska många år. Jag försökte berätta för min mamma flera gånger, jag fick inget stöd och efter det tystnade jag helt. Hon lät honom bo kvar och blundade för många tydliga tecken.
jag har försökt prata om det här med henne men hon klarar fortfarande inte av det. Hon ser inte min sida utan förminskar det jag varit med om och tar fortfarande hans parti (de har ingen kontakt idag)
Jag mår ca alltid dåligt eft er vi träffats, men jag vill fortfarande att hon ska gilla mig och vill henne väl. Kan önska att hon var mindre viktig ibland, eftersom kontakten i nuläget stjälper mer än hjälper.
Hur hade ni hanterat liknande situation? Gör poll men men motivera gärna (helst)
Den här tråden är taggad med taggen "Plusmoderering" vilket innebär att vi kommer att moderera hårdare i syfte att skapa trevliga trådar med givande diskussioner och debatter. Utöver våra allmänna regler innebär detta följande: Tagg för trådar där ni vill ha extra moderering.
Myrstack: skulle mest sannolikt behålla
Tycker det är jättesvårt att försöka sätta mig in i den situationen du befinner dig i, men gissar på att jag hade försökt mig på att avsluta relationen till min moder, alternativt försökt mig på att hjälpa henne då hon uppenbarligen ej mår bra. Vet ej vilken hjälp som är bra dock, kanske inte finns någon bra hjälp. 🙁
Hade nog behållit relationen efter många om och men.
Myrstack: skulle mest sannolikt avsluta
Hade aldrig kunnat förlåta ett sådant svek och skulle troligtvis ha sagt upp kontakten för betydligt mindre. Föräldrar som gång på gång bevisar att de inte bryr sig om sina barns välbefinnande är inte värda att ödsla någon energi på, det vore enbart destruktivt att försöka hålla fast vid en så pass orättvis relation.
Myrstack: skulle mest sannolikt avsluta
Proteus: Hade aldrig kunnat förlåta ett sådant svek och skulle troligtvis ha sagt upp kontakten för betydligt mindre. Föräldrar som gång på gång bevisar att de inte bryr sig om sina barns välbefinnande är inte värda att ödsla någon energi på, det vore enbart destruktivt att försöka hålla fast vid en så pass orättvis relation.
this.
Jag håller med de innan, det hon har gjort (eller inte har gjort) är helt oförlåtligt, personligen tycker jag att man som förälder har en plikt att se till att ens barn mår så bra som möjligt. Genom att inte direkt göra något åt en sådan här sak har man i princip bestämts sig för att ens barns välmående inte längre är viktigt och då avsatt sig modersrollen.
Nu har ju inte jag barn, men om jag skulle haft det så skulle jag alltid kämpat för det oavsett hur jag själv mår! Inget, och då menar jag inget, kan för mig ursäkta ett sådant beteende som din mor haft. Jag skulle även vilja berömma dig för att du klarat av att ta en sån enorm påfrestning, du verkar vara riktigt stark och jag hoppas att du kommer på en lösning som du mår bäst av.
Lycka till!
Myrstack: skulle mest sannolikt minska
Hade undvikit på grund av den tärande effekten, men ändå haft viss förståelse. Tror att hennes beteende är en slags försvarsmekanism för att skydda sig själv - förminskar hon det som hänt är hon själv inte lika lastbar. Det är naturligtvis inte okej, men hon gör det antagligen omedvetet för sin egen hälsas skull. Orkar du kanske ni skulle se en terapeut var för sig och/eller tillsammans.
Myrstack: skulle mest sannolikt minska
har så svårt att sätta mig in i scenariot, men tror inte jag personligen hade klarat av att helt säga upp kontakten, men troligtvis minskat på den åtminstone
Myrstack: skulle mest sannolikt behålla
av tidigare och nuvarande beteende att döma. man ska inte ta så hårt på det man upplever är ens föreställningar och principer, det är bättre att se till faktiskt beteende. förstår dock i full grad att det allra bästa och mest välförtjänta vore att avsluta en sådan relation. men vad gör man inte för sina nära och kära.
om du vill göra det här effektivt så står valet inte mellan behålla, minska och avsluta, utan mellan behålla och avsluta. att minska men behålla relationen innebär oundvikligen att man sugs tillbaka in i samma destruktiva mönster igen. säg upp kontakten helt om du förmår.
Jag hade nog minskat på relationen. Även om jag förstår var din mamma kommer ifrån så hade jag nog inte kunnat acceptera hennes agerande.
Det beror på om jag på något sätt varit beroende av henne eller inte, men jag hade nog minskat i alla fall. Skulle nog också skrivit ett brev till henne för att få ur mig allt och sedan postat det till henne.
Håller dock med Durga i detta och har själv gjort så med min förälder. Dock kan man ju behålla en såsom att man skickar julkort, födelsedagspresenter och rings någon gång ibland. Om man kan hålla det på den nivån utan att hon beter sig illa. Men ja, minska tills det går hade jag nog gjort.
