(nu pratar vi alltså om biologiska kön)
I en diskussionsgupp jag är med i frågades denna fråga och det var blandade åsikter. Jag är av åsikten att barn självklart behöver förebilder av båda kön för att lättare kunna skapa positiva relationer när de blir äldre. Det är ju t ex ingen tillfällighet att en frånvarande eller dålig förälder av något kön ofta kan ge barnen problem i relationer med det könet när de blir äldre.
Det går också att applicera på djur tycker jag. Barn som får umgås med stabila djur och lära sig hur man beter sig med dem löper ju mindre risk att bli rädda för djur eller behandla djur illa när de själva blir äldre, i jämförelse med barn som endast får se djur på avstånd.
OBS självklart är det tusenfaldigt mycket värre att ha en dålig manlig/kvinnlig förebild än ingen alls, men vi tar ju det vi hittar.
Det beror på ungen, tror jag.
Ja, fast ne. Ne, fast ja.. VET INTE!
Antar att du syftar på homosexuella föräldrar. Tror faktiskt att dom brukar träffa folk av annat kön utanför familjen, och därför borde ju ungarna inte ha några större problem att få "förebilder" på andra håll.
isola: Barn som får umgås med stabila djur och lära sig hur man beter sig med dem löper ju mindre risk att bli rädda för djur eller behandla djur illa när de själva blir äldre, i jämförelse med barn som endast får se djur på avstånd.
och barn som umgås med stabila människor lär sig hur man beter sig mot människor. eller tänker du att det är så stor skillnad på könen?
dessutom stöter man ju på andra barn av båda kön som barn.
forskning har ju också visat att barn som har blivit uppfostrade av homosexuella föräldrar mår lika bra och klarar sig lika bra i livet som de som har blivit uppfostrade i en traditionell kärnfamilj med mammaåpappa.
känner också flera som bara har vuxit upp med kvinnliga förebilder (mamma, moster osv) och som har klarat sig alldeles fint.
isola: Barn som får umgås med stabila djur och lära sig hur man beter sig med dem löper ju mindre risk att bli rädda för djur eller behandla djur illa när de själva blir äldre, i jämförelse med barn som endast får se djur på avstånd.
Tänker direkt på Tarzan! Alla föräldrar borde lämna sina ungar i djungeln bland apor och tigrar! 😉
Dumbfounded:
Antar att du syftar på homosexuella föräldrar. Tror faktiskt att dom brukar träffa folk av annat kön utanför familjen, och därför borde ju ungarna inte ha några större problem att få "förebilder" på andra håll.
Varför skulle jag syfta på endast homosexuella föräldrar? Det finns många heteroföräldrar som inte uppfostrar sina barn tillsammans - för att inte nämna hur många som skiter i sina barn.
Fast det finns ju ingen garanti för att de förebilder de hittar är bra.
Biologen: r. eller tänker du att det är så stor skillnad på könen?
dessutom stöter man ju på andra barn av båda kön som barn.forskning har ju också visat att barn som har blivit uppfostrade av homosexuella föräldrar mår lika bra och klarar sig lika bra i livet som de som har blivit uppfostrade i en traditionell kärnfamilj med mammaåpappa.
Fast du behöver inte bo med din förebild så barn till homosexuella föräldrar behöver inte alls sakna förebilder av det andra könet.
Biologen: känner också flera som bara har vuxit upp med kvinnliga förebilder (mamma, moster osv) och som har klarat sig alldeles fint.
Ja alla får ju inte problem med det andra könet bara för att de inte haft några förebilder, men de kan få. Likt tjejer som söker sig till avvisande äldre män som behandlar dem illa t ex.
Käre värld, om jag vore lesbisk skulle alla iskalla karriärkvinnor i medelåldern få se upp.
MissAnox:
Människan är mer mångfacetterad än en entydig könsroll.
Men nu måste vi ju se det ur ett barns ögon.
isola: Fast du behöver inte bo med din förebild så barn till homosexuella föräldrar behöver inte alls sakna förebilder av det andra könet.
nä okej. men jag presenterade andra scenarion också.
men vad är det du tänker är skillnad på en med kuk och med fitta när det kommer till deras roll som förebilder? jag tänker iaf att barnuppfostran inte sitter i könsorganen.
isola: I en diskussionsgupp jag är med i frågades denna fråga och det var blandade åsikter. Jag är av åsikten att barn självklart behöver förebilder av båda kön för att lättare kunna skapa positiva relationer när de blir äldre. Det är ju t ex ingen tillfällighet att en frånvarande eller dålig förälder av något kön ofta kan ge barnen problem i relationer med det könet när de blir äldre.
Det går också att applicera på djur tycker jag. Barn som får umgås med stabila djur och lära sig hur man beter sig med dem löper ju mindre risk att bli rädda för djur eller behandla djur illa när de själva blir äldre, i jämförelse med barn som endast får se djur på avstånd.
Nej. Detta med att det är viktigt utgår från åsikten att könen ska vara och uppföra sig olika, och det stämmer allt mindre och mindre överens med verkligheten allteftersom utvecklingen framskrider, en utveckling vi gynnar om barn inte intalas att könen är så olika att de behöver förebilder av olika kön.
Det här med att ett barn kan få dåliga relationer till ett visst kön för att föräldern av detta kön är frånvarande kan också i grunden bero på att man gör sådan stor sak av könet att barnen just därför ser den frånvarandes kön som viktigt snarare än gör frånvaron till något specifikt för den personen. Alla med frånvarande föräldrar känner heller inte så, och dessutom har alla heller inte föräldrar av olika kön.
jag hatar barn
isola: Ja alla får ju inte problem med det andra könet bara för att de inte haft några förebilder, men de kan få. Likt tjejer som söker sig till avvisande äldre män som behandlar dem illa t ex.
såklart de kan få. det finns alltid undantag och avvikelser åt alla håll oavsett frågeställning, oavsett variabler och parametrar. snäll asluta att hela tiden att bekräfta dina egna hypoteser med den typen av argumentation.
nä okej. men jag presenterade andra scenarion också.
men vad är det du tänker är skillnad på en med kuk och med fitta när det kommer till deras roll som förebilder? jag tänker iaf att barnuppfostran inte sitter i könsorganen.
Hur vi än vrider och vänder på det så kommer vi att möta både kvinnor och män i vårt liv, och omedvetet jämföra dem med våra förebilder av samma kön.