Bakgrund:
Jag och en tjej går i samma program på högskolan. Vi träffades för ca två år sedan på en fest och började snacka där. Vi började träffas mer utanför skolan och pratade konstant varje dag. Jag var inte så intresserad då av henne men hon jagade mig under några månader. Vi blev intima men bara på en casual nivå, fast vi sov hos varandra och gjorde allt ihop som i ett förhållande. Ingen tog nästa steg, jag tog det inte för hon sa att hon inte var redo för ett förhållande, så detta pågick i ett år. Hon tog avstånd i början av sommaren och jag var förkrossad för att jag fortfarande ville gå vidare med det vi hade, men jag kom över det tillslut över sommaren.
Vi träffades och allt detta fortsatte i ett år till efter sommaren och det var lika oklart innan som nu. Sommaren kom igen och jag gick igenom allt jag kände tidigare, och kom inte över det denna gången. Skolan började igen och hon hade börjat dejta någon annan. Jag tog avstånd under den tiden och hon hörde av sig ganska regelbundet. Hon kom till och med över och berättade att hon saknade mig och ville ha mig. Men jag sa att jag inte ville göra något när hon dejtade någon annan av respekt för den killen då jag vet att han också var osäker på henne. Fick aldrig någon klarhet eller så av den kvällen.
Vi låg några gånger efter det inte fungerade med den killen hon dejtade.
Idag har jag fortfarande problem med övertänkande, går runt med brustet hjärta och mår dåligt då hon sagt för att jag tänker på vad hon sagt till mig. "Jag vill inte ha ett förhållande med dig", "jag vill bara vara vän".
Vi sov med varandra ett tag och jag fick tillslut nog av henne. Hon pratar hela tiden om tinder när vi ses, pratar med personer som jag känner på tinder, trycker upp allt i ansiktet på mig. Jag vill säga något men klarar inte av det... Låtsas som ingenting har hänt. Jag tror hon gör det med flit, men jag vet inte. Hon pratar också om en kille i klassen som har flickvän som att något är på gång. Jag är vän med denna killen och försöker bete mig som en människa.
Min fråga:
Jag märker att hon verkligen vill vara vän med mig då hon försöker få med mig på saker. Men jag vet inte hur jag ska göra, jag har försökt ta avstånd, prata mindre och ses max två gånger i veckan. Men jag mår fortfarande skit av detta. Är tacksam för era tankar eller idéer om vad jag kan göra i min situation.
Asså jag vet inte riktigt, hennes beteende är så konstigt. Fråga henne om något är fel eller hur hon mår.
Gör det du vill. Jag ser inte problemet. Låt detta dåliga humör förbifara. Var vänner, eller inte om du inte vill.
Hej! Jag förstår att detta känns jobbigt och komplicerat! Det blir extra komplicerat när man inte vet vad som gäller och var man har personen i fråga.
Det första jag tycker att du ska fråga dig är: Vill jag ha ett kärleksförhållande med henne? Är det här en person jag vill kalla min flickvän?
Om ja, kämpa för det! Ta det jobbiga snacket med henne och fråga hur hon vill ha det!
Det bästa är att prata igenom saker, utan att bråka! Ta upp det på ett vänligt sätt som inte river upp en onödig konflikt. Jag vet att det är lättare sagt än gjort att prata om sådana här saker. Det är dock viktigt.
Hennes beteende kan mycket möjligt handla om att hon mår dåligt. hon kan mycket väl må precis lika dåligt som du i det här. Det bästa är som sagt att prata.
