Börja med att försöka älska dig själv och din kropp. Du har bara en kropp, så var rädd om den. Din kropp finns inte för att du ska hata den, tvärtom.
Och jag vet att det låter som om det är utdraget ur en disneyfilm, men trust me; jag vet vad du går igenom. Om du blir smalare kommer det inte få dig att älska din kropp mer. Det blir nog mer åt det andra hållet; att du hittar ännu mer fel på dig själv.

Jag anser att du inte behöver oroa dig det minsta, men.. 
Kör belöningstaktiken eller vad man kallar det? Eller får du ångest av det också?

Om du faktiskt är/riskerar att bli överviktig så kan du ju alltid försöka använda ångesten till en positiv kraft (tänk moroten och piskan). När du äter skräpmat/onyttigheter får du ju ångest, och när du undviker så ska du kunna känna dig stolt och nöjd. Utnyttja det så att du i framtiden kan undvika onyttigheterna (eftersom du vet att du kommer må mycket bättre om du avstår). Det är dock ingen lätt väg, utan det kräver en hel del självdisciplin (som man antagligen behöver träna upp) för att det ska fungera.

Det är dock viktigt att du inte börjar känna ångest över att äta vanlig mat. För att ha en bra hälsa är måste du få i dig alla viktiga näringsämnen, inklusive tillräckligt mycket kaloririk mat för att du ska ha energi (tänk pasta, potatis, ris etc).

Jag är heller inte ens säker på att du bör följa det här rådet. Jag har för dålig koll på din personlighet och jag vet inte hur din kropp ser ut. Det kan vara bra om man har bra självinsikt och gör det för att få bättre hälsa, men om du helt enkelt inte är nöjd med hur du ser ut så är det nog bättre att du istället arbetar på att bli tycka om ditt eget utseende.

Hej! 

Jag vet hur det känns! Jag hade anorexia i många år och det var fruktansvärt- många panikattacker för att jag åt saker jag inte tyckte att jag skulle äta och jag förstår känslan av att känna sig stor. MEN! Jag mår bra idag. Det tog lång tid, men jag mår bra! 

Några saker som har hjälp mig är:
1) Känslor är känslor, och inte sanningar. Lika så med tankar. Det är tankar och inte sanningar. Så bara för att du känner dig stor så är det INTE SANT! 
2) Det är svårt att bara "Börja älska sig själv". Hade det varit så enkelt hade vi nog haft världsfred 🙂 Men börja med att föråta dig själv och läget. "Jahopp, jag åt choklad. Så är det, det hände. Ingen fara". För vet du vad? Det är ingen fara! 

När man har svårt för att äta så är det just att börja äta man behöver göra! Maten är medicinen. När man inte äter ordentligt (tillräckligt mycket/varierat/näringsrikt) så hamnar kroppen i svält. Svält betyder att den har brist på näring och det kan man ha oavsett kroppsform och vikt. Och när man är i svält fungerar inte hjärnan som den ska, därför är det extremt viktigt att man börjar äta ordentligt- för det är så ångesten ger med sig! 

Ju smalare/magrare/sjukare/mindre näring kroppen får desto mer ångst! Och ju större känner man sig. Jag har bilder där jag kände mig stor som ett hus, men när jag ser dem nu (frisk och hälsosamt smal) så tycker jag att det ser ut som att jag ska gå sönder. 

Ta hand om dig själv, förlåt dig själv och ät choklad om du vill äta choklad! Kroppen behöver all typ av näring, och har man ett sug/en hunger så finns den där av en anldening! Kroppen skulle ju aldrig bli kissnödig och luras så att när man väl springer till toaletten inte är kissnödig egentligen! 

Jag har ett tips till dig (och alla andra som läser). Läs MATTILLÅTET Av Gisela van der steel (googla, jag är lite osäker på stavningen). Den boken var en stor hjälp för mig att komma ur ätstörningen.

Du förtjänar att må så mycket bättre än det här! Du är värdefull! 🙂