Hej, jag är 13 år och har varit bisexuell i snart ett år nu. Det stora problemet är nu att jag inte vet hur jag ska berätta för mina föräldrar. Nästan alla mina vänner vet men jag vågar verkligen inte berätta för mina föräldrar. Det är så många gånger som jag velat skrika det rakt ut, men jag är livrädd över vad de kommer säga. 
Mina föräldrar brukar skämta homofobiskt om homosexuella ibland och varje gång jag hör något sånt får jag liksom en klump i magen - men jag kan fortfarande inte tala om det för dem. Detta är skitsvårt, jag klarar inte av det, men varje gång jag vill berätta så liksom dras mina läppar ihop av någon anledning. 
Jag vill inte bara komma hem någon gång med min flickvän och säga: "Nämen hej, pappa! Här är min flickvän! Och jag glömde berätta för dig - jag har varit bi ända sen jag var tolv!"
Detta är jättesvårt för mig och jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska börja, hur jag ska fortsätta, eller hur jag ska ta det negativa som kommer efteråt?
Skit i att berätta det bara, det där är ju sådant som anses vara ok att hålla hemligt från folk.. 
Hemskt att de skämtar om sånt 🙁
Jag tycker dock du ska berätta, det är ingen sjuk grej och de är ändå dina föräldrar. Förstår om det är svårt och hade jag varit du hade jag nog inte vågat men hur sjukt är det att inte kunna berätta för sina egna föräldrar liksom? De ska bara acceptera det. Men förstår ditt dilemma 🙁
Kan vara lättare att skriva ett brev
Vadå berätta? Det är ´la ´inge ovanligt med ´någe? För mig är det som att fråga om man ska berätta att man en femkrona :O Berätta det ifall du vill, spelar nog ´inge roll. Det är ´la gott att man får berättat något från sina barn 🙂
Innan jag berättade för min pappa att jag är gay brukade han kunna säga sådana saker som dina föräldrar tydligen gör. Men efter jag hade berättat att jag är homosexuell har han knappt alls gjort det. Jag tror att detta beror på att man lätt kan skämta om personer som är homo/bi/trans eftersom de inte känner någon och vet då inte bättre. Men sedan när de lär känna någon som är det inser de att det inte är någon skillnad på dem och sigsjälva och kan då sedan efter ett tag sluta slänga ur sig dumma kommentarer och tänka mer på vad de säger och hur det kan påvärka andra. Man bör vara beredd på att det kan ta ett tag för dem att acceptera dig efter att du har berättat för dem men om de har något förstånd kommer de inse att du är fortfarande du och att de älskar dig fortfarande lika mycket.
Tack allihopa, ni var till mycket hjälp.. Det jag är mest orolig över är att de inte kommer ta mig på allvar o att de kommer skratta åt mig eller värre... Att de t.ex. tror att det är en "fas" eller att det kommer sluta som när jag försökte bli vegetarian...
Då var det ju så att det höll i några veckor ända tills jag såg köttbullar i skolan.. Men det är verkligen inte så med min sexualitet, det är bara det att jag tror inte mina föräldrar kommer vara så seriösa gällande det..
du är inne i en speciell fas nu så ta inte förhastade slutsatser. hemskt att dina föräldrar är homofobiska dock. men när du blir äldre så är chansen god att du växer ifrån din bisexualitet. i dom yngre tonåren är man oftast osäker på sin läggning och den kan förändras. det betyder inte att du 'är bissexuell sånt kan du inte avgöra. och om du nu är bisexuell, varför väljer du inte att vara tillsammans med en kille istället? du får ju välja. tycker inte att du ska se det som ett problem. försök inte att tänka på det för mycket det löser sig
Jag tycker att du måste vara helt säker och att ta ett sånt plötsligt beslut, skapa en relation med dina föräldrar och lär dig om allt möjligt om det, tycker att du inte borde förhasta dig men gör vad du vill.
Äh, att vara bisexuell är som att inte äta kött nuförtiden
