Jag vet inte vad det är men ena stunden kan jag vara glad och det finns inga bekymmer i världen och så händer det ingenting en liten stund och så börjar jag tänka dåliga saker om mig själv och mitt beteende
. Särskilt när jag har försökt föra ett samtal med någon eller några andra men knappt fått dem att lyssna på det jag säger eller att skratta, mam ska ju inte söka bekräftelse men man vill ju inte vara nån tråkig tyst person så jag tar många risker när det gäller skämt och deg kanske uppfattas som olämpligt eller nåt.
Jag kan också sitta för mig själv på vissa lektioner, gärna ute i korridoren för det får man och där kan jag koncentrera mig som mest. Jag sitter där och efter en stund känner jag mig jätteensam och ledsen och övergiven helt obefogat utan anledning. Jag fattar inte vad det är för fel på mig, det är ju inget nytt att jag är socialt inkompetent eller att jag inte har några vänner, det har jag inte haft sen slutet av mellanstadiet men ändå så känms det jobbigt ibland helt utan anledning.
Snälla skriv vad ni tycker och tror, skulle verkligen uppskatta det.
det kan vara vad som helst.. depression, borderline, ångest..
när det skiftar sådär fort skulle jag väl säga att det är mest likt ångest eller typ depression. för ungefär så kan det kännas när jag är deprimerad ibland.
men du kan uppsöka kurator, terapeut, vårdcentral eller något liknande och beskriva hur du känner. så kan du få hjälp i form av samtalsstöd eller någon tablett att ta vid ångestattacker.
