Är en 18 årig tjej som lider av anorexia. Går hos en psykolog en gång i veckan på psykiatrin. Under varje samtal får jag lämna in matdagboken som jag skrivit under veckan och berätta min vikt. För ca 1 vecka sedan gick jag med på att försöka ta tag i anorexin på riktigt, jag skulle lägga till ett mellanmål eller något mer till lunchen för varje dag som gick. Jag klarade att lägga till något litet i 2 dagar och då fick jag stå ut med en hemsk ångest där jag bara låg i sängen och skakade och kämpade för att kunna andas. Efter dessa 2 dagar så gick det inte längre så jag gick tillbaka till det vanliga men ännu värre än förut. Jag ska på psykologsamtal imorgon, hon tror såklart att jag följt det vi kommit överens om...
Förra veckan vägde jag 48 kg till mina 165 cm och har nu bara på en vecka rasat till 44,8 kg. Alltså 3,2 kg på en vecka. Jag vet inte om jag vågar berätta det för henne imorgon när jag ska dit. Är rädd att bli inlagd mot min vilja. Har läst att slutenvård kan bli aktuellt om den drabbade har tappat 20-25% av den förväntade lägsta normalvikten. Normalvikten ligger på bmi 19 och jag har bmi 16,5 alltså 25% av den förväntade. Man snackar även om tippvikt, att det räcker med 7 kg under normalviktsgränsen för att det ska bli aktuellt med slutenvård, vilket jag nu gör! Och 3,2 kg på EN vecka? Asså jag fattar själv hur mycket det är på så kort tid och även snabb viktnedgång är ju en indikation för slutenvård.
Jag VILL inte bli inlagd, vad ska jag göra?! Jag har ljugit och sagt att jag ätit osv fast jag inte gjort det och hon kommer inte lita på mig.
Vid vilket bmi blev ni inlagda? Nu menar jag med tvång och inte frivilligt!
Hej!
Jag förstår att du inte vill bli inlagd, men hade det inte varit till det bästa?
Det är ju uppenbart att du inte kan hantera din sjukdom hemma.
Jag tycker inte du ska ljuga om din vikt, för den enda som lider av detta är du själv. Jag ska inte komma här och säga att jag vet hur det är att ha en ätstörning, jag kan endast föreställa mig. Jag rekommenderar att du berättar sanning för din psykolog och får mer hjälp och stöd, annars finns faktiskt risken att du får allvarliga men för livet, eller värre dör.
3,2 kilo på en vecka är mestadels vattenvikt eller att du vägt dig konstigt. men det säger ju fortfarande en del. jag minns när jag vägde så lite, det gick inte alls att fungera normalt. hade förmodligen blodtryck som, jag vet inte, knappt existerande. det svartnade för ögonen vid hastiga rörelser. jag vet inte, men kan du inte hantera det på egen hand så borde du förmodligen gå med på att bli inlagd. men om inte annat kanske de har dagvård eller något? grejen med ätstörningar är att det är självförstärkande beteenden, så ju längre tid du väntar med vård, desto svårare blir det.
Jag lider av aneroxia och får hjälp av öppenvården. Jag hade ett BMI på 13 och blev inte inlagd för mitt hjärta ändå slog ganska normalt. Om en blir inlagd beror inte bara på BMI utan hur hjärtan och pulsen är också. Kämpa hårt du kan komma igenom detta jag vet att aneroxin drar och slittet in en i mörkret. Men då får en inte backa. För varge gång du inte lyder aneroxin så släpper det gräppet lite och till slut släppt helt. Lycka till och kämpa inte ensam ta hjälp av vänner eller familj.
