Ska patriarkatet bort?
Lika bra att stå ut med eländet så kan man inbilla sig att livet skulle bli utmärkt om det bara var borta.
Hur kan man ens svara nej på detta?
håller med ovanstående. vilken grupprunksfråga. om patriarkatet finns ska det väl per definition bort, givet att man förespråkar jämlikhet över huvud taget. det är liksom inte där skiljelinjen mellan feminister och icke-feminister ligger.
tlaltecuhtli: vilken grupprunksfråga. om patriarkatet finns
Fast finns inget patriarkat röstar man väl nej eftersom det inte finns något att arbeta bort.
mynona:
Lika bra att stå ut med eländet så kan man inbilla sig att livet skulle bli utmärkt om det bara var borta.
😀
Nej verkligen inte. Är asnöjd med att vara privilegierad.
time: Det här kändes himla otippat för att komma från dig. Är uttalandet okaraktäristiskt eller har jag missuppfattat dig som person?
Jag finner att det är skönt att inbilla mig att jag hade kunnat vara glad och nöjd och lycklig om patriarkatet inte hade funnits. Det är en skön inbillning, men mycket personspecifik. Jag rekomenderar ingen annan att betrakta livet så
Nachac: Fast finns inget patriarkat röstar man väl nej eftersom det inte finns något att arbeta bort.
nä. om man har en fråga med ett ackusativobjekt blir frågan rätt underlig om ackusativobjektet inte refererade till något. om man svarar "nej" på frågan förnekar man snarare adverbet (alltså att patriarkatet ska bort) än ackusativobjektet (patriarkatets existens).
om jag frågade dig "ska jag gå ut med hunden?" och du inte hade någon hund hade det varit mer troligt att du ställde motfrågan "vilken hund?" än sade "nej". inte sant?
