Razor: Om ni hade bra levnadsstandard men inte behövde arbeta, skulle ni ändå arbeta med något?
Definitivt! Fast, jag är ju matematiker, jag får i princip betalt för en hobby...
Precis som att vara rockartist!
Tennsoldat: Då måste vi ju utesluta forskare till exempel
Ja, det räknas inte som normalt arbete, om man inte undervisar.
Razor: Vad är det du inte förstår?
Jag är forskare. Mitt jobb är inte riktigt "arbeta strukturellt mot specifika mål". Det är mer som att göra musik..
Gifted: Jag är forskare. Mitt jobb är inte riktigt "arbeta strukturellt mot specifika mål". Det är mer som att göra musik..
Menar du att du inte har ett mål och en struktur? Har du ingen forskningsmetodik? Är du hobbyforskare? Vad forskar du inom?
Ja, man behöver sociala interaktioner på daglig basis, och dessutom vill jag jobba. Jag har alltid velat ta hand om folk.
Razor: Menar du att du inte har ett mål och en struktur? Har du ingen forskningsmetodik? Är du hobbyforskare? Vad forskar du inom?
Jag är anställd forskare, har en phd i matematik. Forskar på symmetriska funktioner som dyker upp i representationsteori. Jovisst, man har ju vissa mål, men ibland kan det vara så att det man försöker bevisa inte är sant, så då får man byta vinkel lite. Det är ofta att man hamnar in på sidospår också, och ibland så testar man lite lösrykta metoder för att intuitionen säger så. Min metodik bygger mycket på att generera exempel via datorprogram, för att vaska fram samband/mönster. Då är det mycket lättare att ta fram en metod för att bevisa det man vill visa (man kanske också kan stärka det påståendet man vill bevisa).
Jag överdriver litegra, såklart, men man kan inte riktigt säga "På fredag om två månader, så är vi klara". Det är väldigt svårt att bedöma hur svårt ett problem är.
Jag sitter just nu och funderar på en generalisering av något som kallas Littlewood-Richardson rule, som beskrevs först 1934, men ett komplett bevis för påståendet hittades först 1977, 40 år senare.... Så ja, kan hända att jag hittar en lösning nästa vecka, eller så dröjer det åratal innan någon löser problemet.
Gifted: Jag är anställd forskare, har en phd i matematik. Forskar på symmetriska funktioner som dyker upp i representationsteori. Jovisst, man har ju vissa mål, men ibland kan det vara så att det man försöker bevisa inte är sant, så då får man byta vinkel lite. Det är ofta att man hamnar in på sidospår också, och ibland så testar man lite lösrykta metoder för att intuitionen säger så. Min metodik bygger mycket på att generera exempel via datorprogram, för att vaska fram samband/mönster. Då är det mycket lättare att ta fram en metod för att bevisa det man vill visa (man kanske också kan stärka det påståendet man vill bevisa).
Jag överdriver litegra, såklart, men man kan inte riktigt säga "På fredag om två månader, så är vi klara". Det är väldigt svårt att bedöma hur svårt ett problem är.Jag sitter just nu och funderar på en generalisering av något som kallas Littlewood-Richardson rule, som beskrevs först 1934, men ett komplett bevis för påståendet hittades först 1977, 40 år senare.... Så ja, kan hända att jag hittar en lösning nästa vecka, eller så dröjer det åratal innan någon löser problemet.
Okej, men det låter ändå som att du arbetar strukturerat och med målet att hitta samband. Du verkar däremot inte ha en tidsram, men i övrigt tycker jag att det stämmer med det jag skrev att forskare arbetar strukturerat och målinriktat.
Nej.
Å andra sidan är jag nog ett extremfall också.
Skulle jobba deltid, typ 75%
Razor: Du verkar däremot inte ha en tidsram, men i övrigt tycker jag att det stämmer med det jag skrev att forskare arbetar strukturerat och målinriktat.
Kanske, men det är mindre "planerat" än säg ett mjukvaruutvecklingsjobb.
