Det är såhär att jag snackat med en kille i nästan 2 månader nu eller nått och jag gillar honom verkligen jättemycket och jag vet att han gillar mig men problemet är ju att han bor så långt bort och är mycket äldre än mig. Jag är 17 och han är 31 vilket är typ sjuukt. Mina föräldrar skulle aldrig gå med på att låta mig vara med honom men jag gillar honom jättemycket ändå. Iaf så när vi började prata var han en sån kille som drack precis varje dag, flera gånger om dagen och säljer knark o ja gör massa annat dåligt men jag fick honom att hälla ut all sprit och försöka fixa nått annat jobb så han kan sluta sälja knark. Han har ju inte slutat än men försöker. Så för några dagar sedan pratade jag med min syster om honom och hon bara "är du dum i huvudet, han är nästan dubbelt så gammal som dig" o höll på och hon sa saker som fick mig att se att det antagligen aldrig skulle funka så några dagar efter det sa jag till honom att det inte skulle funka o att vi får bara vara vänner eller nått och det såg ut som om han förstog men han slutade skriva lika ofta blev väldigt frånvarande som om han höll på med annat och jag ångrade vad jag hade sagt för det känndes tomt och jag saknade honom. Iaf så efter det blev det mer o mer tyst men jag fick reda på typ att hans ex hade bråkat med honom om något och han blev bara mer deppig och tillslut fick jag knappt två medelanden av dom per dag. Iförrgår bråkade vi och ja sa till honom att han inte skulle höra av sig igen vilket han inte gjort och jag är typ orolig att han gör nått dumt eller ännu värre försöker ta sitt liv. Jag sa till honom att jag aldrig skulle skriva igen men jag ångrar allt jag sa o jag vet inte vad jag ska säga till honom eller om jag ens borde göra det för jag vet att mina föräldrar aldrig kommer låta mig ens träffa honom. Varje gång jag börjar skriva något tar jag bort det för jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Är jätte förvirrad o rädd. Nån som vet vad jag borde göra?