Vilket av följande perspektiv är mest adekvat i förhållande till både rationella och empiriska argument om verklighetens väsentliga sammansättning? Motivera svar.
Mänskligheten har växt till att beundra materiel över kunskap, min grund till det är att folk väljer att vara rik istället för smart
ingen
Annat:
nihilism
Tractatus: Socialkonstruktivism
men har i ärlighetens namn ingen jävla aning
kan någon, för den ovetande, förklara vad solipsism är??
Istechetvåpunktnoll: kan någon, för den ovetande, förklara vad solipsism är??
Filosofisk position som gör gällande att du och ditt medvetande är det enda som existerar, att allt som existerar har skapats i ditt huvud. Väldigt larvig position.
ekivok ekvilibrist:
Filosofisk position som gör gällande att du och ditt medvetande är det enda som existerar, att allt som existerar har skapats i ditt huvud. Väldigt larvig position.
Jaha, en sån rackare.
Istechetvåpunktnoll: solipsism
Uppfattningen om att man inte kan dra slutsatser om verkligheten som någonting som existerar utanför ens medvetande. Jag kan exempelvis inte veta hur ett träd ser ut genom dina empiriska egenskaper, bara genom mina - vilket rent hypotetiskt kan vara annorlunda.
Filosofi alltså, d e röva
ekivok ekvilibrist: Väldigt larvig position
Menar du att du kan dra slutsatser om verkligheten utanför ditt egna medvetande?
det var mycket lallande där, men jag valde materialism.
Enda rimliga och meningsfulla alternativet är materialism. När man skalar av alla andra lager kommer verkligheten alltid att vara något materiellt som existerar oberoende av mänsklig tankeverksamhet, erfarenhet, perception osv.. Realism och kritisk realism hävdar ungefär samma sak. Allt, verkligen allt, har en fysikalisk grund, men det betyder inte att man kan reducera allt till denna grund (s.k. reduktionism). Så är det t.ex. svårt att förklara och beskriva hur samhällen och dess olika institutioner (t.ex. fängelser, som ju Fuckå var intresserad av...) och maktkoncentrationer fungerar genom att endast hänvisa till fysikaliska eller biokemiska processer - det krävs åtminstone att man antar ett psykologiskt perspektiv och redan där börjar vi prata om vissa fenomen och mekanismer som inte låter sig beskrivas som något rent fysiskt.
Tractatus: Uppfattningen om att man inte kan dra slutsatser om verkligheten som någonting som existerar utanför ens medvetande. Jag kan exempelvis inte veta hur ett träd ser ut genom dina empiriska egenskaper, bara genom mina - vilket rent hypotetiskt kan vara annorlunda.
Tractatus: Menar du att du kan dra slutsatser om verkligheten utanför ditt egna medvetande?
Ja, det är till och med det enda jag kan dra någotsånär säkra slutsatser om. Både solipsism och idealism är (storhets)vansinniga ontologiska positioner... som om inte planeter, stjärnor och galaxer hade existerat miljarder år innan det mänskliga medvetandet dök upp...
ekivok ekvilibrist: Ja någotsånär säkra slutsatser om. Både solipsism och idealism är (storhets)vansinniga ontologiska positioner... som om inte planeter, stjärnor och galaxer hade existerat miljarder år innan det mänskliga medvetandet dök upp...
Det relevanta med existensbegreppet enligt en sådan disposition är inte huruvida de finns i den fysysiska bemärkelsens som du påpekar - snarare att en människas empiriska begränsningar gör tillvaron ontologiskt diffust. När vi ändå är inne på astrofysik och kosmologi så är rådande paradigm av, till viss del, beroende av vissa metafysiska spekulationer. Universums strukturella uppbyggnad går ju egentligen inte att påvisa helt empiriskt, utan reduceras till frågor om rationella nödvändigheter. Pga. att den ontologiska avgränsningen befinner sig i gränszonen mellan det materiella och det transcendentala, så innebär det rent konsekvent att människors förmåga till kunskap reduceras till en trivial effekt. Om jag ska ha någon konsekvent kunskap om det såväl det materiella som det immateriella, så krävs det kognitiva förmågor, som att särskilja vara och tid i förhållande till rumslighet, eftersom dessa begränsar människans tillvaro. Jag skulle därför påstå att kritisk realism är det fundamentala förhållningssättet. Jag tror att världen existerar i fysisk mening, men jag kan bara analysera den efter min kognitiva villkor, vilket egentligen gör materialism till någonting spekulativt (även om det är den mest rationella utgångspunkten)
