för er som orkar läsa hela så vill jag endast ha svar på mina frågor och sånt gällande vad jag undrar. inte något annat. tack i förhand.
jag är kille,15, och bor i Stockholm. jag kan inte mycket alls om depressions diagnoser men..
jag spenderar dagarna med att vara med vänner och nätterna av att ligga och ha ångest. har varit så sen snart 6 år tillbaka pga att min bästa vän gick bort och efter det har jag vänt mej åt fel hål och hamnat i skit och drama varje dag. senaste veckorna/2månaderna så har jag varit djupt deprimerad. ibland kan jag veta varför jag mår som jag mår men oftast får jag ångest över inget (jag vet inte vad jag får panikångest över). jag har tröttnat på att höra ständigt samma sak och att samma skit ska hända dagligen. inget jag ens kan göra åt. ibland kan det vara såpass att jag förlorar än en vän. har senaste 3åren undrat om jag har något depression diagnos. på det så fick jag nyligen veta att min bästa vän jag inte klarar mej utan ska dö inom kort.
har testat att prata med psykologer och terapeut men det har bara blivit värre. dom sa emot vad jag sa och vrider på mina ord. till vardags är jag väldigt lugn och tyst av mej men innerst inne är jag fylld av hat och depression. ibland när jag känner som mest pissförbanad eller mår som bajs så kan jag få råflip på allt ta till våld mot allt o alla. det slutar med att jag sätter mej på marken och gråter. inte så ofta det händer. efter det så mår jag bättre och sen efter ett tag så mår jag bara sämre och sämre. det är typ som att jag är ett batteri. att när jag laddar så mår jag sämre och sämre och sen när jag är fulladdad så sprängs jag av frustration. sen börjar jag ladda igen.
hur går man sej tillväga för att få bli diagnosticerad om typ ångest och depression?
hur lång tid tar det tills man väll får det på papper?
och finns det något som kan hjälpa mot grov panik ångest?
Antingen suger de på din vårdcentral eller så framstår du bara som en gnällig tonåring för dem.
Fick SSRI utskrivet på första besöket, tog dock ett par försök innan vi kom fram till en någorlunda hygglig variant.
Kanske inte är just det du behöver, kan hända citaprolam eller nåt funkar också.
Om man har upplevt dåliga saker är det fullt naturligt att må dåligt. Hade du inte mått dåligt över att din bästa vän dog så hade du haft lite större problem att fundera över.
Grejen med många SSRI är dock att de ofta kapar av folk känslomässiga toppar och dalar. Man blir inte lika ledsen, men man blir inte lika glad heller. Typ apati i tablettform.
Dock kan de hjälpa en att hitta tillbaka till den där balansen så att man blir någorlunda funktionell i vardagen igen. Vissa kan då sluta på dem och fortsätta av egen kraft, vissa kan det inte.
Dessa tar även ofta flera veckor innan de börjar verka ordentligt, och första veckorna suger ofta ganska hårt med trötthet, rubbad aptit och grejer, så tar ett tag innan man verkligen vet om de funkar eller inte.
Att börja med att bli helt diagnostiserad så du får en "riktig diagnos" på papper kommer dock ta evigheter. Det är oerhört stort tryck på psykvården nu, särskilt med alla "krigsskadade flyktingar" som inte allt för sällan får knata före i kön.
Har väntat på aspergerutredning snart ett halvår, och kommer antagligen få vänta minst ett år till.
Börja med att boka tid hos läkaren igen och fråga om det går få något utskrivet, alternativt om det finns tid för KBT.
Jag skulle rekommendera dig att testa en annan psykolog. Jag tror att om du ska ta dig ur detta så är det genom att prata med nån om det.
Kan inte läsa när du skriver sådär men snacka med någon..
