Jr. HBT:
det jag förespråkar är ingen tillbakagång till forna tiders klassamhällen och etnisk rensning bara för att det råkar överlappa med tidigare indelningar. tvärtom är det avståndstagande från sjukdomsbegreppet som maktredskap genom att vi förankrar det i människans gemensamma biologi och inte lämnar det öppet för godtycke.
Men var det inte det nazisterna försökte göra? Det blev snarare ett maktredskap istället för ett avskaffande av ett sådant. När samhället är i balans kan det fungera med ett sådant ideal, men när det som innan andra världskriget är ekonomisk depression i landet då blir det lätt att man vill få bort de som inte passar in i normen. Hur förhindrar man det?
Jr. HBT:
vetenskapen är förstås inte ofelbar men dess perspektiv är bäst att anamma för att etablera en plattform.
Där håller jag med dig helt och hållet. Jag har aldrig tyckt att flum från egna värderingar som axiom skulle vara någon stabil grund för samhället.
Jr. HBT:
på vilket sätt är det argumentet "svagt härlett"?
Att fler ses som sjuka kan leda till tusen olika konsekvenser, men du lyfter bara fram ett. Det Mynona skriver kan mycket väl också vara konsekvensen. Varför har hon fel och du rätt? Vad gör hennes scenario mindre sannolikt än ditt?
Jr. HBT:
sjukdom behöver inte vara något som sänker prestationsförmågan i vårt nuvarande samhälle. det är det som är själva poängen.
Men vad är det då för mening att bry sig om vilka som är sjuka eller inte? Jag ser inte kopplingen?
Jr. HBT:
på samma sätt som du förhoppningsvis tolererar och respekterar en cancersjuk eller cp-skadad.
Jag ja, men någon elitisk självgod mupp därute som är mer "frisk" än jag enligt din definition, han/hon kan använda det som maktverktyg. Jag menar, den personen är då objektivt sett bättre livsduglig än jag, d.v.s. bättre än jag. Ta vår blåa regering. Först definierar de vilka som är sjuka, sen behandlar de sjuka som lägre varelser. Vi har problemet redan idag, jag behöver inte sia om hur framtiden skulle bli.
Jr. HBT:
tycker du att eliminering av sjukdomsbegreppets omfång är en bättre idé än utvidgning?
Utvidgning är bättre, men bara så länge den kan inkludera alla så att ingen är perfekt samt att man på något sätt i definitionen klargör att den som är friskare inte är bättre eller mer värd på något sätt. Finns det utrymme för sådan formulering?
