Hej!
Just nu mår jag piss. Pågrund av massa olika orsaker men främst pga mitt distansförhållande med min pojkvän. Kan inte ni som går igenom samma sak dela med er av tips och pepp. Jag undrar också om nån vill svara på när man vet att det är för jobbigt för att stanna kvar? När är det bättre att göra slut än att ständigt må pissigt?
Jag har varit i ett flertal långdistansförhållanden och det är ingenting som passar för mig alls. Om jag är tillsammans med någon så ska det vara smidigt att kunna vara med varandra utan att behöva boka en biljett som kostar flera hundra varje gång man vill ses. Det var inga drömpersoner jag var med under dom här perioderna, dvs det var lite halvseriöst mest så kan inte tala ur ett jättebra perspektiv.
Vad är det du mår piss över, förutom distansen som är uppenbart?
Asså det är ingen mening med distans förhållande, sålänge ni inte kan träffas eller om båda är dedikerade till 100%
i tell you what , distans handlar mkt om kommunikation och trust , älskar ni varan så klarar man oftas det , planera o träffas också är vitkig , sen så det man känner när det inte går är att när ni slutar skriva elr prata , ni ringer varan och det känns jobbigt , en av er känner kämpar inte längre för ses elr tid för varan då är det slut
Viktigaste för dig tror jag är att va mkt med vänner så du inte bara sitter o tänker på honom elr spammar honom, bara för han inte är med dig längre betyder inte du ska sluta göra roliga saker så gör mkt sånt , dela det med honom, försök o få ihop pengar o träffa honom
har bara haft 1 sånt förhållande men det varade 1 helt år tills det inte funkade men då hade vi snackat o kommit överens om det och tack vare det så är vi vänner än idag
Hur långt är det mellan er och hur ofta träffas ni?
Jag antar att ingen av er har bil p gr av för låg ålder.
Vad är det som känns mest jobbigt? Är det det faktum att ni inte träffas? Eller är det svartsjuka och misstänksamhet?
